Billie Eilish: The World's a Little Blurry 2021

Ibland behöver man ha lite tur. Nu snackar jag alltså inte om Billie Eilish och hennes hårda slit, utan om dokumentär-regissören R.J. Cutlers tur kring att ha fått följa med hela vägen in i sovrummet... där succéalbumet "When We All Fall Asleep, Where Do We Go?" skrevs och skapades. Billie var vid den här tiden visserligen redan en relativt populär och extremt hårt arbetande 17-åring, så det fanns givetvis en fin potential, men ibland behöver man helt enkelt vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

 

Efter att ha sett "Billie Eilish: The World's a Little Blurry" så känns det däremot snarare som att det är familjen själva som har hållit i kameran - och välkomnat oss hela vägen in i hemmet där Billie och hennes bror Finneas O'Connell växte upp. Alla hängivna fans har givetvis redan koll på att det är i storebrorsans trånga sovrum som de många populära låtarna har skrivits och spelats in. Med Billie liggandes på sängen och Finneas vid datorn. Men i nästan två och en halv timma så får vi nu faktiskt sitta med och uppleva hur syskonen tillsammans skapar ett stycke musik-historia. 

 

Med det sagt, så finns det även en hel del att hämta för eventuella tittare som inte är ett dugg intresserade av hennes musik. Vi får nämligen även en nästan unik inblick i hur det är att växa upp mitt i strålkastarljuset. Det är ingen hemlighet att Billie själv brottas med depression och sin självkänsla, känslor hon öppet berättar om i sina låttexter. I filmen får vi däremot även se hur mycket hon tycks hata låtskrivandet, eftersom inget blir så bra som hon vill och rädslan över att "alla kommer att hata mig på internet" växer sig allt större. Vi släpps även in på djupet kring hennes problem med tourettes syndrom och en kropp som konstant går sönder, på grund av hennes många och livliga framträdanden under turnerandet världen över.

 

"Billie Eilish: The World's a Little Blurry" är en perfekt blandning av dokumentärfilmerna "Greta" (2020) och "Gaga: Five Foot Two" (2017). Där Lady Gaga släppte in oss på djupet och lät oss se hur hennes kropp och sinne plågade henne på vägen mot sitt framträdande under halvtidspausen vid Super Bowl. Medan Greta Thunberg lät oss se hur det var att växa upp, läxa upp världsledare och samtidigt ha en pappa som tjatar om att hon faktiskt måste komma ihåg att äta.

 

När det kommer till Billie så finns det så många fina och kärleksfulla ögonblick med familjen att jag efter ett tag börjar känna mig lite löjligt blödig. Faktumet hur extremt mycket Justin Bieber betyder för henne - och därför även för hela hennes familj. Hur hennes pappa, lugnt och sansat ger henne ett sista peppande snack, inför hennes första bilkörning utan en vuxen i bilen. Inspelningen av Bond-låten "No Time To Die". Mammans och brorsans konstanta stöttande och positivitet, som motvikt när livet känns extra jobbigt. 

 

Det verkar finnas så mycket genuint ärligt och inspirerande material att välja ifrån att det nästan känns som att vi borde ha fått en miniserie på fem timmar istället. Trots den relativt långa speltiden på två timmar och tjugo minuter, så går det nämligen lite väl fort fram under vissa delar. Men från en blygsam början i storebrorsans sovrum till en fantastisk avslutning under den 62:a Grammygalan, så lyckas dokumentären ändå framkalla alla önskvärda känslor.

 

Oavsett vad du har för musiksmak, så är chansen otroligt stor att du åtminstone kommer att falla för både Billie och hela hennes familj som människor. Om du dessutom gillar hennes musik, så behövde du nog inte läsa hela den här recensionen för att bli övertygad om att du borde ge dokumentären en chans... vilket jag givetvis tycker att alla bör göra.