Blade Runner 2049 2017

Vackert långsamt! 36 år efter första Blade Runner som i min mening varken hade djup eller spännande intrig så tar sig Denis Villeneuve an uppgiften att göra en uppföljare till Ridley Scotts SCI-Fi trots att ingen bad om det. Första filmen var långsam, hade en rätt tråkig huvudkaraktär, man kändes instängd i Los Angeles och som många filmer på den tiden så kändes det lite för Jabba The Hut över den. Jag kan dock glatt meddela att i Villeneuve spatserar förbi Scott och med en briljant Ryan Gosling i huvudrollen gör han ett storskaligt och maffigt äventyr med intrig, spänning och några av de brister som den första filmen hade. Officeren ‘’K’’ (Ryan Gosling) är en Nexus-9 replikant som arbetar som Blade Runner. Med andra ord är han en efterträdare till Rick Deckards (Harrison Ford) jobb om att hitta replikanter och ‘’pensionera’’ dem. Efter att ha pensionerat stackars Dave Bautista (som faktiskt skådespelar bra) så hittar han en gammal kista under ett träd. Den visar sig innehålla Deckards flamma Rachael (Sean Young) som dog vid barnafödsel. Medveten om vilken uppståndelse det kan starta för replikant-rörelsen så beordras K att hitta och eliminera barnet av sin chef Yoshi (Robin Wright), han är dock skeptisk och hans artificiella flickvän (Ana De Armas) tror att han kan vara symbolen och det födda barnet. Samtidigt så vill VD:n till ‘’Wallace Corporation’’ (efterträdaren till Tyrell), Niander Wallace (Jared Leto) hitta barnet och låsa upp nyckeln till att föda replikanter så att han kan fortsätta skapa billig arbetskraft (av någon anledning har han förlorat förmågan att uppgradera dem) och han skickar ut sin hejduk Luv (Sylvia Hoeks) för att hitta barnet. Villeneuve har skapat en magnifik värld som är 100 gånger större och maffigare än Ridley Scotts värld. Tekniken verkar ha gått bakåt och istället för att vara blank och polerad så är denna världen rätt smutsig och mörk, inga mobiler går att skymta längre. Dunklet efter en teknologisk revolution som slagit bakut och lämnat ruiner med aska i luften dominerar varje bild i allt utom Los Angeles. Vi får förklarat för oss att ekosystemet totalt kollapsat och att syntetisk odling från Wallace Corporation räddat jorden från svält och på så vis befäst Wallace som den mäktigaste mannen på jorden. Det syns i och med de ödelagda landskapen där San Diego bl.a förvandlats till Los Angeles soptipp. Los Angeles ser ut som den mest sterila platsen på jorden och skiljer sig markant från resten. Där är det istället en futuristisk version med regn och neon i varje byggnad, men trots det så finns det en osande stank av en smutsig byk. Ett vackert yttre med något helt annat inuti. Villanueves användning av helbilder ger den djup och ökar bara känslan av skala men han är lite för stolt över Deakins verk för deras eget bästa. Det är alldeles för långsamt och det kan gå minuter av helbilder där karaktärerna knappt gör något. Likaså kan det gå en halv minut mellan dialogerna. Den hade kunnat kortas ned avsevärt i den aspekten och det hade nog gjort att fler orkat ta sig till biografen och se den på bio. Ryan Gosling är perfekt i huvudrollen som K och visar vilken mångsidig skådis han är. Han gör mycket med väldigt lite och det gör att man bryr sig om K. En annan skådis hade gjort rollen stel. Det finns en viss sårbarhet i honom. Ana De Armas bidrar med den emotionella aspekten i filmen och förhindrar den från att bli alldeles för ytlig och hon är också bra. Det finns en nyfiken och lekfull känsla och hennes sista scen är väldigt tragisk. Robin Wright gör det bra i en roll som inte ger så mycket intryck och Sylvia Hoeks är bra som kvinnlig agent… eller var hon nu är? Man hade också velat se mer av Jared Leto som Niander Wallace då han endast har två scener som ändå är intressanta, känns som något man hade kunnat utforska. Det tar nästan 1 timme och 45 minuter innan Harrison Ford dyker upp i filmen och jag måste säga att det var rätt val. Ford är som vanligt bra i rollen och Villeneuve bygger på hans roll utan att stjäla fokuset från Ryan Gosling. Lätt till en hel del bra biroller (i synnerhet Mackenzie Davis) på det. Hans Zimmer är som vanligt eminent och manövrerar filmens soundtrack bra. Det är inte grandiost, men han bygger på musiken från ettan och lägger till fler laget vilket sveper in över de vackra panorama vyerna. Det kanske är något ambitiöst men det är otroligt vackert. I allt det visuella så kläms det även in lite filosofiska frågor om vad liv är och vilka rättigheter artificiella varelser har? Hade Villeneuve inte varit så stolt så tror jag fler hade flockats till biografen och fått in de pengarna den förtjänar. Den kräver din absoluta koncentration för att den ska fungera ultimat. Jag som gillar långa filmer måste vara på bra humör för att kunna se den utan att somna. 8,5/10

En otroligt snygg och visuellt omvälvande film, väldigt segt tempo och långa sekvenser drar dock ner betyget lite. Annars finns inte mycket att klaga på, bra skådespel där Gosling verkligen levererar i huvudrollen! En värdig uppföljare till originalet med Harrison Ford. 4/5

ojojoj, vilken fantastisk uppföljare.. Håller samma låga tempo som första filmen. Gosling var perfekt i rollen. Ford helt ok, Fattar dock inte varför hans roll är så grinig. men vilken film. miljöerna,tempot.. lång och njöt varje minut.