Blair Witch 2016

“Blair Witch”, en uppföljare till den snart 20 år gamla kultrullen, är en väldigt traditionell skräckfilm på gott och ont. En grupp ungdomar ska besöka en påstått hemsökt skog trots att systern till en i gruppen försvunnit där och både lokalborna och skyltar varnar för hemskheter. Gruppen splittras när folk går iväg en och en för att undersöka mystiska ljud (“I’ll be right back!”). Självklart regnar och åskar det för fullt.

Samtidigt kommer man på sig själv med att klösa allt hårdare i biofåtöljens armar och man blir under filmens långsamma utveckling riktigt rädd. Regissören Adam Wingard och manusförfattaren Simon Barrett (som tillsammans gjort “You’re Next” och “The Guest”) har anammat originalfilmens då banbrytande känsla för att skapa spänning med skakiga handkameror och ficklampor som desperat letar bland skogens mörka vrår. Att inte visa det vi fruktar och därmed skapa mardrömsbilder i huvudet är ett klassiskt men likväl effektivt knep.

Att duon Wingard/Barrett är riktiga skräckfans är det ingen tvekan om. "Blair Witch" är råare, mer högljudd och spännande än de flesta andra found footage-filmer och med modern teknik dessutom snyggare. Finalen är som en kombination av ett välgjort datorspel och ett verkligt besök i ett turistanpassat Haunted House - det är full fart framåt i ett spökhus från helvetet medan krånglande ficklampor och åska ger glimtar av något hotfullt i hörnen.

Däremot är historieberättande knappast filmskaparnas starka sida. Förutom de uppenbara klyschorna så presenteras en rad ledtrådar och detaljer - exempelvis en drönare - som i slutändan saknar någon ordentlig poäng. Tröttsamt nog försöker man hålla tempot vid liv med flera onödiga “fake scares” av typen någon som smyger upp bakom en person och halvt skrämmer ihjäl hen visar sig vara en ofarlig kompis. Som man gör i en hemsökt skog.

Man drar även ut på det läskiga en aning för mycket och filmen känns mycket längre än vad den är. Stundtals tröttnar man på allt springande, skrikande och krypande. Det är omväxlande spännande och uttröttande. Men liksom ett besök i ett Haunted House så är det fortfarande skrämmande för att man ska lämna salongen lite lagom darrig och skakad. Allt må inte vara helt genomtänkt men vill man uppleva lite kalla kårar så är det en skräckis som levererar - och får dig att aldrig vilja campa i skogen någonsin igen...