Blind Alley 2011

Kubanskan Rosa (Ana De Armas) vantrivs med jobbet som hotellstäderska och försöker gång på gång dumpa sin skitstövel till pojkvän. Hon drömmer om en karriär som dansare på TV och efter en audition så får hon ett samtal om att komma tillbaka dagen efter vilket resulterar i att hon hamnar på en läskigt öde tvättomat i gränden intill hyreshuset där hon bor.

Där dyker en charmig, attraktiv främling (Diego Cadavid) upp som Rosa trivsamt flirtar med. Men inte oväntat så är mannen en ulv i fårakläder och snart tvingas Rosa stänga in sig själv i tvättomaten medan hennes inneboende syster hotas några våningar upp.

Det är en utmaning att göra en film som nätt och jämt utspelas under samma ställe filmen igenom. Wes Craven och Joel Schumacher lyckades hyfsat bra med "Red Eye" respektive "Phone Booth" (mycket tack vare talangerna framför kameran). Här har man dock gått i en annorlunda riktning och satsat på den slags exploitation-film som Robert Rodriguez och Quentin Tarantino hyllade i "Grindhouse".

Det är en kärleksfull lek med genren där infall som de svängiga förtexterna, mardrömssekvenser, Brian De Palma-inspirerad split screen, 80-talsläckra färger, övernaturliga inslag och andra överraskningar är mer en självklarhet än något annat. Samtidigt finns här seriösa ambitioner vilket gör filmen stundtals ojämn och seg. Att man valt en ganska dum och vek hjältinna - till skillnad från de modernt självständiga rövsparkarna - är kanske mer originellt än effektivt.

Däremot blir det aldrig någon dråplig parodi utan satsar på fullblodad, om än spretig, skräck med en lagom underton av elak, svart humor. Stilen ligger närmare en modern uppdatering av retroregissörer som Dario Argento och Jess Franco snarare än någon trendig satir. Det är intensivt, svettigt, blodigt och våldsamt. Och det är en unik kombination av glimten i ögat och något mer svart och brutalt, vilket särskilt gäller slutet.

De Armas och Cadavid är utmärkt hjältinna respektive skurk som tar sina roller på - bokstavligen - blodigt allvar samtidigt som de smidigt iklär sig genrens välbekanta stereotyper. Antonio Trashorra debuterade som manusförfattare till Guillermo del Toros kultskräckis "The Devil's Backbone" och gör efter några TV-serier och kortfilmer sin regidebut med den här udda rysaren. Fortsätter han i samma härliga, färgstarka anda så kan han komma upp i samma nivå som del Toro. Mer exploitation åt folket!