Blue Velvet 1986

Frågan om ”Blue Velvet” håller än idag kan dock vara en av de enklaste frågorna jag någonsin ställt mig själv. Lynch påminner mig tidigt om att hans tidlösa mästerverk är mycket mer än något glorifierande av sex och våld. Det är en nagelbitare av högsta klass. En genreöverskriande inblick i den undre världen. En två timmars lång metaforfylld, drömlik tripp. ”Blue Velvet” är en äkta amerikansk klassiker vare sig man älskar eller hatar den. 

Efter att hans pappa hamnat på sjukhus, åker Jeffrey (Kyle MacLachlan) tillbaka till hemstaden Lumberton för att hjälpa till med familjens järnaffär. På väg hem från att ha hälsat på sin pappa på sjukhuset hittar Jeffrey ett människoöra. Han tar med sig örat i en papperspåse till polisen, som försäkrar honom att en utredning kommer ske. Men nyfikenheten Jeffrey har är obotlig och tillsammans med polisutredarens dotter Sandy (Laura Dern) sätter han igång en egen undersökning, som leder till den besvärade sångerskan Dorothy (Isabella Rossellini) och en rad intriger…

Som jag nämnde ovan så är ”Blue Velvet” en metaforfylld och drömlik resa. Här finns en massa lager av filmiskt godis för tittaren att gotta sig i. Jag vet faktiskt inte om det finns någon som öser på med så mycket metaforer i sina filmer som Lynch gör, i alla fall inte så mycket som kan leda till en massa olika tolkningar. Lynch lyckas också med den perfekta balansen få fram en hårdkokt thriller som snabbt kan växla till ett klassiskt melodrama. 

Skådespelarprestationerna är på topp. Framför allt Dennis Hopper som den ikoniska gasdrogade Frank Booth, en av filmhistoriens vidrigaste och mest skrämmande sociopater. Hopper är osympatisk och fullkomligt mästerlig i sin rolltolkning av Frank. Även Isabella Rossellini gör riktigt bra ifrån sig som den utsatte barsångerskan Dorothy. 

Jag är väl medveten om att man som tittare oftast antingen älskar eller hatar David Lynchs filmer. Personligen kan jag inte se förbi hur briljant Lynch är när jag ser en film som ”Blue Velvet”. Allt från den rika handligen och de ikoniska karaktärerna till den väldigt speciella klippningen och det fantastiska soundtracket. Det är en vackert och hemskt. En bra dröm och mardröm. Det är framförallt en sjuhelvetes åktur.