Britt-Marie var här 2019
Synopsis
Britt-Marie är inte alls en ordningsfascist. Det är bara det att smuts och oorganiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. När hon lämnar sin man efter 40 år och ett liv som hemmafru, tvingas hon göra upp med sig själv och möta omvärlden. Det enda jobb hon kan få finns i Borg, en liten håla där allt är nedlagt förutom den ölstinkande pizzerian och det lokala fotbollslaget. Britt-Marie får i uppdrag att träna byns ungdomslag, trots att hon avskyr fotboll.
Info
Originaltitel
Britt-Marie var här
Biopremiär
25 januari 2019
DVD-premiär
10 juni 2019
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
Barntillåten
Längd
Pernilla August är en fröjd som sur tant
Att Pernilla August alltid levererar är ingen nyhet men det är extra kul att se henne som sur tant i den här inställsamma men trivsamma feelgood-komedin.
Den 63-åriga hemmafrun Britt-Marie spenderar dagarna med att städa, tvätta och laga mat åt sin lika träiga make (en mustaschprydd Peter Haber) sedan 40 år tills hon upptäcker att han varit otrogen. Hon tar sitt pick och pack för att hamna i hålan Borg där hon slumpmässigt får jobb som fritidsledare och fotbollstränare åt en mindre grupp barn. Invänta kulturkrock och nyfunnen livsgnista.
Tuva Novotny är en av manusförfattarna till sin svenska regidebut som bygger på Fredrik Backmans roman och utan att ha läst boken så kan man gissa att originalhistorien är aningen vassare än denna trivsamma, charmiga men lätt inställsamma film. Konflikter och dess lösningar annonseras tidigt och här finns egentligen ingenting som direkt överraskar.
Det är tack vare August som filmen puttrar på fint och är svår att ogilla. August porträtterar subtilt och felfritt den svenska, sura och humorlösa Tanten som snörper på munnen och uppgivet suckar högt vid obekväma situationer. Man känner igen den envist sansade Britt-Marie som valfri skolfröken, granne eller tant på bussen och därmed är det desto lättare att ryckas med i glädjen när hon finner lycka och mening med livet.
Å ena sidan är det lite förutsägbart att Britt-Marie förpassats till en tvätt- och städmaskin vilket bland annat motiverar ett städmontage som taget ur en 80-talskomedi. Å andra sidan bidrar det till en realistisk karaktär som symboliserar en äldre kvinna som fastnat i hemmafru-facket och tvingas konfrontera sin egen vilja när hon plötsligt står på egna ben.
Både vår huvudperson och stjärna förtjänar dock ett starkare manus då såväl dialog och trovärdighet (möjligen mer en fördom om hur småstäder helt saknar byråkrati) haltar stundtals. Filmens största hjärta och värme utvinns från Britt-Maries relation med barnen hon finner sig inspirerad av men fokuset skiftar lite för ofta till en påtvingad romans med en fånig polis.
Men vi gillar ändå Britt-Marie, och det är en fröjd att få se August ges det komiska utrymme hon förtjänar. Premissen med en sur tant i rampljuset är bättre än det ojämna manuset levererar men filmen överlever tack vare sina tacksamma fniss och ett å annat snyftmoment. Och vi kan alltid hoppas att detta är början på en ny trend med härligt sura sextioplustanter på film.
Tuva Novotny är en av manusförfattarna till sin svenska regidebut som bygger på Fredrik Backmans roman och utan att ha läst boken så kan man gissa att originalhistorien är aningen vassare än denna trivsamma, charmiga men lätt inställsamma film. Konflikter och dess lösningar annonseras tidigt och här finns egentligen ingenting som direkt överraskar.
Det är tack vare August som filmen puttrar på fint och är svår att ogilla. August porträtterar subtilt och felfritt den svenska, sura och humorlösa Tanten som snörper på munnen och uppgivet suckar högt vid obekväma situationer. Man känner igen den envist sansade Britt-Marie som valfri skolfröken, granne eller tant på bussen och därmed är det desto lättare att ryckas med i glädjen när hon finner lycka och mening med livet.
Å ena sidan är det lite förutsägbart att Britt-Marie förpassats till en tvätt- och städmaskin vilket bland annat motiverar ett städmontage som taget ur en 80-talskomedi. Å andra sidan bidrar det till en realistisk karaktär som symboliserar en äldre kvinna som fastnat i hemmafru-facket och tvingas konfrontera sin egen vilja när hon plötsligt står på egna ben.
Både vår huvudperson och stjärna förtjänar dock ett starkare manus då såväl dialog och trovärdighet (möjligen mer en fördom om hur småstäder helt saknar byråkrati) haltar stundtals. Filmens största hjärta och värme utvinns från Britt-Maries relation med barnen hon finner sig inspirerad av men fokuset skiftar lite för ofta till en påtvingad romans med en fånig polis.
Men vi gillar ändå Britt-Marie, och det är en fröjd att få se August ges det komiska utrymme hon förtjänar. Premissen med en sur tant i rampljuset är bättre än det ojämna manuset levererar men filmen överlever tack vare sina tacksamma fniss och ett å annat snyftmoment. Och vi kan alltid hoppas att detta är början på en ny trend med härligt sura sextioplustanter på film.
| 16 januari 2019 18:15 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Nu har jag varit och sett filmen "Britt-Marie var här" som är en filmatisering av "En Man som heter Ove-författaren Fredrik Backmans roman. Jag ska nu med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.
Britt-Marie (Pernilla August) är inte alls någon ordningsfascist. Det är bara det att smuts och oorganiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. När hon lämnar sin man (Peter Haber) efter 40 års äktenskap och ett liv som hemmafru, tvingas hon göra upp med sig själv och möta omvärlden. Hon hamnar i Borg, en liten håla där allt är nedlagt förutom den ölstinkande pizzerian och det lokala fotbollslaget. Britt-Marie tar över som tränare för byns ungdomslag, trots att hon avskyr fotboll. Men snart väcks hennes drömmar och med dem en undangömd framtidstro. Kanske finns det en andra chans i livet, kanske är det aldrig för sent att börja leva.
Till mångt och mycket är filmen "Britt-Marie var här" lik filmen "En man som heter Ove". Skillnaden är att huvudkaraktären denna gång är en kvinna och att hon genomgår en livskris, men ändå ser en möjlighet till lycka genom att göra förändringar i sitt liv. Ove i "En man som heter Ove" var mer bitter och hade gett upp innan ljuspunkter utifrån dök upp i hans liv. Men annars är likheterna väldigt påtagliga. Men riktigt lika bra som "En man som heter Ove" blir aldrig filmen. Det är en väldigt fin historia och Pernilla August gör huvudrollen mycket bra. Särskilt i scenerna där hon agerar emot barnen som hennes karaktär är fritidsledare till. Men storyn känns lite tunn och det händer inte jättemycket under filmens gång. Jag har inte läst boken så att jag kan jämföra filmatiseringen med den. Men det känns som att en hel del viktiga element ifrån boken har uteblivit. Över lag är det
dock en väldigt charmig film med fint budskap om att det inte är för sent att lämna vardagstristessen och söka lyckan genom att förändra sitt liv.
Sammanfattnings så är filmen "Britt-Marie var här" en väldigt varm och fin film med hjärtat på rätta stället, men den hade förtjänat ett lite bättre manus. Pernilla Augusts porträtterande av titelkaraktären gör hon mycket bra vilket lyfter filmen. En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen.