Bubba Ho-tep 2003

Är Kungen verkligen död? Eller ligger han på ett ålderdomshem i en liten stad strax utanför Texas, med dåliga höften och potensproblem? Det är i alla fall vad jag tror efter att jag har sett "Bubba Ho-Tep". Filmen utspelar sig på ett just ålderdomshem i Texas, där en mycket speciell gammal man bor. Hans namn är Sebastian Haff men han utger sig för att vara Elvis ”The King” Presley. Han berättar att han bytte plats med en Elvis-imitatör för att få en chans att leva ut ett normalt liv utan groupies och fans. Men när imitatören dog så dog också Elvis, och han kunde inte byta tillbaka till sitt gamla liv som rockens rättmätiga kung. Sebastians bäste vän på hemmet heter Jack och även han har ett häftigt förflutet som president. Han påstår att han är John F Kennedy och att regeringen iscensatte hans död, färgade honom mörk och bytte ut hans hjärna mot en påse sand.

De två gamla gubbarna med ett ordentligt förflutet måste samarbeta för att ta kol på en ohygglig varelse som ränner omkring på nätterna i hemmet där de bor och suger ur hjälplösa gamlingars själar. Varelsen vi pratar om är en flera tusen år gammal mumie som går vid namnet Amen Ho-Tep som regerade i den Egyptiska Dynastin – år 1550 före Kristus.

I huvudrollen som Sebastian Haff ser vi mångas favorit Bruce Cambell, som man lätt känner igen från Evil Dead-filmerna som kom på 80-talet. Där spelade han en stackars kille som förlorat sin tjej och går renegade med en motorsåg. Sen har vi Jack som spelas av Ossie Davis som man kan se i ”Malcolm X” och ”Griniga Gamla Gubbar”. Filmen i sig är producerad av Don Coscarelli som har gjort storyn till många mystiska filmer som Beastmaster och Phantasm. Då jag måste säga att Buba Ho-Tep är en klar vinnare mellan hans tidigare filmer. Filmen är gjord efter en berättelse skriven av Joe R Lansdale som fick The Bram Stoker Award för bästa novell.

Filmen i sig har egentligen ingen stor handling och det är lite negativt. Man får hela plotten serverad på ett silverfat rätt så fort, men jag har svårt att sluta titta och stänga av. Dels för att Bruce Campbell är med och för att han gör rollen så bra (belönades i Cannes för rollprestationen) och dels för att filmen har en väldigt skön stämmning som gör att man måste fortsätta titta. Filmen är en blandning av komedi och skräck, men jag känner att den ligger mer åt komedihållet, eftersom att det är Bruces bästa sida att agera på.

Ett måste för alla Bruce Campbell-fans.