Camorrans barn 2019

Baserad på boken med samma namn kommer nu adaptionen. Det är en konst att adaptera en hyllad bok till en lika hyllad film. Ibland blir det klockrent, men i de flesta fall lämnas tittaren med den konstanta frågan: "vad är det egentligen som händer?" I "Camorrans barn" är det tyvärr det andra slutresultatet som gäller. Förmodligen hade man som tittare haft betydligt större behållning av filmen om man läst boken först, visserligen ska det knappast behövas. 

Neapel. 2018. Vi får följa femtonårige Nicola och hans grabbgäng som drömmer om ett gangsterliv. De vill ha snabba pengar, leva ett liv i lyx och flärd och fina kläder. Omringade av snygga tjejer. Men det är inte så lätt som de först tror och snart befinner de sig i en nedåtgående spiral av droger, våld och hot. 

Det är en bra premiss, men filmen och berättelsen tappar bort sig själv på vägen. Onödiga scener som inte säger någonting och istället upprepning av liknade scener med hur killarna så innerligt vill ha häftiga gangsters i Neapels kriminella undrevärld. 

Filmens startsträcka är alldeles för lång och blir istället plottrig och rörig. Först i filmens sista del tänder det faktiskt till och finns någonting greppbart, vilket är stort tack vare kärlekshistorien mellan Nicola och Letitzia. Det är även nykomlingarna och stjärnskotten Francesco Di Napoli och Viviana Aprea som är en stor del av filmens behållning med trovärdigt skådespel och en Romeo och Julia-touch som blir alldeles magnifik. Det är synd att de har så pass få scener tillsammans då det nästan blir elektriskt i luften. 

Även fotot är oinspirerande och skapar en onödig distans till skådespelarna. Vi kommer aldrig in någon på djupet och det blir flyktiga scener som snabbt byter av till någonting helt annat. Vi hinner aldrig ens landa i känslorna när det hade kunnat vara någonting fint. När slutet och uppgörelsen väl kommer, känns det förhastat och intetsägande. Det blir omöjligt att känna någonting eftersom vi inte lärt känna karaktärerna tillräckligt, eller fått någon emotionell koppling. 

En enkel sammanfattning av "Camorrans barn" är begreppet "regionani", vilket är när regissören bara vill göra en film baserat på att visa hur duktig han är på att regissera. För absolut, den är fantastiskt fint regisserad. Men den saknar själ, mening och i grund och botten en historia. 

Det pågår gangsterslakt i filmen, men jag vill nog påstå att det är boken den är baserad på och grundberättelsen som har blivit slaktad istället.