Chaos Walking 2021

”Chaos Walking” är baserad på ”Tystnaden i bruset” – den första boken i en science fiction-trilogi av Patrick Ness. Handlingen kretsar kring den knappt myndige Todd (Tom Holland) - en andra generationens kolonisatör på en planet där kvinnorna är utrotade och där mäns tankar syns och hörs ovanför deras huvud som en drömsk seriebubbla. Fenomenet kallas för ”bruset” och gör livet på denna främmande planet till en våt dröm för auktoritära krafter och en mardröm för de flesta andra.

 

Livet i kolonin styrs med järnhand av den lömske borgmästaren Prentiss (en härligt skurkaktig Mads Mikkelsen) – en hårdför man som har siktet inställd på Todds stora potential att kontrollera sitt ”brus” då hans egen son är en fullständig odugling.

 

Under hela livet har Todd fått höra att kolonisatörerna krigat fram sina bosättningar genom dödliga konfrontationer med familjens ursprungsinvånare –varelser som är våldsamma och skoningslösa. Det var i dessa strider som planetens infödda dödade samtliga kvinnor – eller gjorde de? Kvinnornas tankar påverkades nämligen aldrig av planetens mystiska krafter utan förblev provocerande dolda. Tillvaron är lika upplyftande som det låter i den här kolonin där gammaldags vilda västern-liv och machoideal frodas och stelbenta tankar på vad det innebär att vara en man (allt kvinnligt är svaghet!) dikterar vardagen.

 

När en sond med andra människor oväntat kraschar in i planeten ställer den enda överlevande, handlingskraftiga Viola (Daisy Ridley), tillvaron i kolonin på sin spets. Prentiss vill fånga in Viola (den enda kvinna männen någonsin sett) då hon riskerar att rasera hans maktbygge byggt på lögner.

 

Berättelsen ger sken av två huvudroller men handlingen centreras kring Todd och Viola blir tyvärr en mer distanserad och färglös karaktär trots tydliga försök att hotta upp henne med egna actionscener. Filmens något aviga tempo - där hela handlingen eskalerar i expressfart ju närmre slutet man kommer - är inte heller särskilt tillfredsställande. Det är uppenbart att skaparna har haft problem att måla upp bakgrund och förklara skeenden tillräckligt under filmens speltid. Det blir extra ledsamt med tanke på att en (extremt tydlig) eventuell fortsättning av denna första del i en sci-fi serie står och faller med mottagandet av publiken.

 

Tom Holland gör sin roll så charmig och sympatisk som man kan förvänta sig men det slår inte direkt gnistor i samspelet med Daisy Ridley och det konstanta banala tjattret av hans tankar distraherar från någon form av immersion i narrativet – det är helt enkelt svårt att få en riktig feeling för "Chaos Walking".

 

Med tanke på den stora insatsen, budgeten och alla inblandade tar det emot att döma "Chaos Walking" alltför hårt. Å ena sidan tjusas man av rätt fina specialeffekter och en lömsk Mikkelsen till häst – å andra sidan frustreras man av banala dialogtrådar när Todd för femtioelfte gången tänker sitt namn högt för att dölja sina tankar. Den tänkta romansen mellan Holland och Ridley är okej skriven men stjärnornas personkemi sinsemellan är tyvärr inte klockren.

 

Berättelsen har åtminstone en del originellt tankegods – det är lite häftigt att bruset kan användas som vapen eller list av någon med tillräcklig bra kontroll men den faller hela tiden i slappa och ogenomtänkta ögonblick. Tillvaron i en värld utan kvinnor trivialiseras och filmen antyder Todds fäders homosexualitet utan att kunna sätta in den i någon som helt kontext i den kvinnolösa värld man bygger upp. Religion, våld mot kvinnor och könsroller – saker som verkar centrala för denna värld trivialiseras och sopas under mattan och resultatet blir en ungdomsscience fiction i vuxenkostym som trivialiserar sina egna teman.

 

Det känns lite bortslösat. Men slutligen har denna blockbuster som har kantats med produktionsproblem och manusbyten slutligen haltat sig fram till ett premiärdatum, kantstött och med mindre självförtroende än det var tänkt. Nu återstår det att se om det blir en andra del.