Closet Monster 2015

Att Toronto-prisade regissören Stephen Dunn kallats för en ny Xavier Dolan är inte så märkligt. Med sin kanadensiska bakgrund och fokus på personliga teman om uppväxt och homosexualitet – och att han i relativt ung ålder lyckats göra succé på festivalscenen – är det många punkter som sammanfaller med det kanadensiska underbarnet.

I sin långfilmsdebut ”Closet Monster” får vi följa tonåriga Oscar Madly som bor med sin slashas till far i en småstad i Newfoundland. På fritiden skapar han egna masker och andra kroppsliga förvandlingar och drömmer om en framtid inom filmskapande. Drömmer gör han också om kollegan Wilder – en ung hunk som sveper in i hans liv som en handsvettsframkallande orkan. Men de omvälvande känslor han har för Wilder trycks fort ner till följd av en traumatisk händelse i hans barndom som ofta sätter stopp för eventuella utforskningar och anammande av sin känslor.

Dunns berättelse om Oscar är delvis hämtad ur sin egen uppväxt som ung homosexuell i  Newfoundland och det märks i varsamheten och äktheten i berättandet. Med närgånget foto, sprudlande färgspråk och känsla för detaljer skapar han ett lika vackert som kväljande obehagligt uppväxtdrama. Huvudrollsinnehavaren Connor Jessup, som närmast kan liknas ett kärleksbarn mellan Matt Damon och Tom Hardy, gör även han ett stort intryck med sitt starka porträtt som Oscar. Att även Isabella Rossellini gör ett inhopp som pratande hamster är en syn som inte lämnar någon mungipa orörd.

Ska en jämföra med landsmannen Xavier Dolan står de sig dock ganska långt ifrån varandra. Dunns symboliska ljud- och musikläggning skiljer sig stort mot Dolans ofta populärkulturella framtoning, samtidigt som Dunn är mer traditionell i sitt berättande. Klart är i alla fall att Kanada har fött ytterligare ett wunderkind och att vi inte hört det sista från Stephen Dunn.