Cold War 2018

Regissören Pawel Pawlikowski vilseleder publiken i första bildrutan. I svartvitt presenteras polsk folkmusik via folkloristiska klädda personer strax efter andra världskriget. Ganska långt från den glamourösa affisch som ”Cold War” marknadsförs med.

 

Men det dröjer inte länge innan den traditionella inramningen visar sig vara filmens bakgrund snarare än förgrund. I stället möter vi unga Zula (Joanna Kulig) som söker in till speciell skola som fokuserar på dans och musik. En av lärarna, Wiktor (Tomasz Kot), ser mer än talang hos henne vilket blir början till en känslomässig resa för dem båda och som tar dem från Polen till andra delar av Europa.

 

Pawel Pawlikowski vann en Oscar för bästa utländska film för sin dramatiska ”Ida”. ”Cold War” utgår också från ett instängt Polen, men har ett mer positivt och lekfullt tilltal.

 

Filmen är utsökt filmad i svartvitt, bildformatet är det klassiska tv-formatet 4:3 (kvadrat), men fungerar bra och känns inte som en gimmick. Östeuropas politiska utveckling under efterkrigstiden målas snyggt upp i bakgrunden. När den skola som Zula går på får uppmuntran att sjunga mer om Stalin och nationen är det både roligt och skrämmande.

 

Bäst av allt är dock musiken som kastar sig mellan folkmusik, fransk jazz och ibland blandningar av båda. Tonerna ger filmen ett känslomässigt soundtrack som matchar den fina och gripande kärlekshistorian som indirekt har en del gemensamt med hyllade ”La La Land”. Och det visar även att ”Cold War” har potentialen att nå ut till en större publik, vilket den absolut förtjänar.