Dear John 2010

Berättelsen om en amerikansk soldat och hans kärlekshistoria med en ung studentska bygger på en roman av bestsellerförfattare Nicholas Sparks (som även har skrivit böckerna som "Notebook" och "Message in a Bottle" bygger på) och har enligt uppgift varit en av Hallströms kommersiellt mest framgångsrika filmer. 

Hunken Channing Tatum spelar John Tyree, surfarkillen med ett bekymmersamt förflutet som skärpt till sig och gjort det enda rätta, tagit värvning i armén. När han är hemma på permission möter han den vackra helyllestudentskan Savannah, spelad av Amanda Seyfried och det dröjer inte länge innan tycke uppstår mellan de två. Nu är det här en snyftare och det dröjer naturligtvis inte särskilt länge innan problem börjar uppstå och ställer till det för de två turturduvorna. Den här gången är det Usama Bin-laden och 9/11 som får den patriotiska unge soldaten att utöka sin tjänstgöringsperiod, ett beslut som Savannah har svårt att acceptera.

Nu nöjer sig inte Hallström och Sparks med en enkel kärlekshistoria, nej, de slänger in autistiska barn, patriotism, en trasig far och son-relation, fördomar och - när de ändå är igång- en släng av cancer. Lägg på det här lager av smetiga stråkar, radioballader, vackra närbilder på skådespelarnas perfeka lyten och ädla amerikanska soldater som bringar fred till u-länder och du får en närmast outhärdlig sockersmet som skulle kunna användas som skolexempel på amerikansk kulturimperialism av den allra värsta sorten. Skådespelarna är däremot bättre än väntat. Till och med Tatum klarar sig hyggligt men står sig slätt mot Seyfried och framförallt Richard Jenkins autistiske pappa. 

Att Hallström berättade att han avskyr sentimentalitet i en tidningsintervju häromdagen kan vara veckans roligaste citat med tanke på den film han har gjort. Det här är den mest cyniskt sentimentala smörja jag har sett sedan, jag vet inte, "Inte utan min dotter"? Då hjälper det inte att skådespelarna är habila eller att filmen är tekniskt välgjord. "Dear John" känns som ett avpolleterat Dawsons Creek-avsnitt med Dick Cheney som manusförfattare och när jag i filmens sorgligaste scen får något vått i ögonvrån så skäms jag som en hund. Att den soppan petade ner "Avatar" från förstaplatsen på amerikanska topplistan är deprimerande på mer än ett sätt.