Den gode dinosaurien 2015
Synopsis
Tänk om asteroiden som förändrade livet på jorden i själva verket missade planeten helt och hållet och dinosaurerna aldrig dog ut? Denna film visar hur dinosaurier utvecklats till sofistikerade och stoiska varelser medan människor blev kvar på den lite vildare sidan. Vi följer en ung dinosaurie vid namn Jakob, som ger sig ut på ett stort äventyr med sin mänskliga vän Spot. Deras ovanliga vänskap för samman två världar och visar att hjältar kommer i alla former och storlekar.
Info
Originaltitel
The Good Dinosaur
Biopremiär
6 januari 2016
DVD-premiär
23 maj 2016
Språk
Svenska, Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
7 år
Längd
Även Pixar kan gå vilse
Pixar har vaknat upp på fel sida och ger sig ut på vildmarksäventyr utan vare sig karta eller kompass. Den gode dinosaurien Arlo själv är en charmig filur, liksom hans partner-in-crime Spot, men det räddar inte filmen som verkar gjord helt utan hjärta och själ.
Wow. Hur hände det här? Bara några månader efter att Pixar överraskade oss alla med den färgsprakande känslostormen ”Insidan ut”, enligt mig deras bästa film hittills, dumpar de sin nya animerade långfilm helt på motsatt sida av skalan. Äventyrsfilmen ”Den gode dinosaurien” gör ”Modig” och ”Bilar 2” sällskap i studions mörka skamhörna - kanske är den rentav studions allra sämsta film.
”Den gode dinosaurien” leker med tanken på vad som skulle hända om dinosaurier aldrig dog ut. Skulle de leva sida vid sida med människorna eller rentav ta över vår roll som den mest utvecklade arten? Så möts Arlo och Spot, med viss hjälp av ödet, oväder och riktigt oflyt. Den förstnämnde är en skraj ung Apatosaurus. Den andre är en tuff liten människovalp som kommunicerar med morrande och minspel. Båda är mycket långt hemifrån och ska försöka hitta sin väg tillbaka utan att bli uppätna eller tappa modet.
På ytan ser det ur som ett klassiskt Pixar-äventyr. En dinosaurie och en pojke på strapatsrik vandring genom lika vackra som farliga landskap. Men bakom fasaden är det förvånande tomt.
All den själ och hjärta som vi blivit bortskämda med i filmer som ”Upp”, ”Wall-E” eller ”Hitta Nemo” saknas i ”Den gode dinosaurien”. Det är inte utan försök, man kan verkligen se hur en del scener är konstruerade för att manipulera fram skratt eller sorg, sympati eller oro. Om det bara inte var så livlöst sammansatt. Som om någon försökt kopiera en Pixar-film utan att riktigt kunna receptet. Det är snarare ett hopkok av gamla Disney-klyschor, där man hoppas att några beprövade knep ska löna sig på nytt. Mowglis knasiga resa i ”Djungelboken” gör sig påmind, samt de mörkaste bitarna ur ”Lejonkungen”.
Regissören Peter Sohn lånar själv ut rösten till Forrest Woodbush, en ängslig varelse som gömmer sig i skogen med en samling av smådjur på sina horn. Man anar först en en lättsammare och knasigare film än vad det faktiskt blir. Han blir istället ännu en i raden av alla lite malplacerade inslag, som mest blir till utfyllnad. Och när idéerna börjar sina märks det tydligt. Då kastar man livrädde Arlo i vattnet - än en gång. Eller plockar in karikatyrliknande, platta skurkar - än en gång.
Resan hem flyter på med många sådana störningsmoment, men få riktiga överraskningar för publiken. Arlo och Spot är så söta, men ändå ensidiga figurer vars öden och utveckling kan ses från mils avstånd. På sina håll kan det bli för läskigt för de minsta barnen. Andra delar dränks i sliskig sentimentalitet, medan humorn lyser oftast med sin frånvaro.
Pixar, den älskade animationsstudion som ännu aldrig har fått en flopp, har å andra sidan aldrig heller varit med om ett sådant problembarn som "Den gode dinosaurien". Halvvägs igenom produktionen bytte man ut regissören Bob Peterson ("Upp") mot den mindre erfarne Peter Sohn. Skådespelaren John Lithgow berättade därefter att hela filmen skulle plockas isär och sättas ihop på nytt. Han var tänkt att spela in helt nya repliker, innan man skrotade även hela rollistan och ersatte med nya skådisar.
Ibland lyckas man överkomma de värsta hindren och ändå leverera en fantastisk film ("Råttatouille" ska också ha gett studion en hel del huvudvärk innan den träffade bioduken). Men här är det svårt att se hur barnen ska få någon glädje av filmen, som är småcharmig som bäst, men varken spännande, kul, lärorik eller på något annat sätt värd att se. Filmen känns snarare som en produkt, framstressad för att hinna sälja plastleksaker till julen 2015. Nej, Pixar, ni är bättre än så här.
| 9 december 2015 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Pixars nya animerade film om den goda men dock livrädda dinosaurien Arlo som hamnar i sitt livs äventyr när han kommer bort från sin familj....
Lite väl förutsägbar och tråkiga karaktärer, känns inte så nytt eller nytänkande. Storyn är heller inte så fantastisk att man skrattar hela tiden, varken jag eller barnen i salongen skrattar många gånger under filmen...betyget blir tyvärr en tvåa bara...better luck next time.....
Röster av: Jeffrey Wright, Jack McGraw, Jack Bright mfl...
AA
Pixar har med denna film skapat en ny hitta Nemo, fast denna gång med dinosaurier och urmänniskor. Tyvärr misslyckas de med att fånga känslan som fanns i Nemo.
Filmen börjar väl så bra. Arlo är minst i sin familj och ses lite som en vekling. Trots detta är han älskad och livet är inte dåligt. Allt ändras dock när han pappa dör i en störtflod och Arlo går vilse när han jagar spot, en mänsklig unge vars beteende närmast kan liknas en hund.
Resten av filmen är typ hitta Nemo. Han möter en smått galen gammal gubbe och en grupp onda flygfän innan han möter tre T-rex med texas-dialekt som hjälper honom på vägen hem.
Tillsammans med Spot är Arlo med om flera äventyr och övervinner till slut sin medfödda rädsla då han är beredd att offra sig själv för att rädda sin lilla mänskliga "hund". Han överlever dock och efter ett aningen sentimentalt avsked av Spot, som finner en familj, hittar Arlo till slut hem till sin familj.
Filmens story känns som sagt lite som en efterapning av Hitta Nemo med nya karaktärer och ny geografi med inslag av flera andra Pixar filmer. Påminner också lite smått om den gamla favoritfilmen "Landet för längesedan" men lyckas inte komma i närheten av de känslor man kände när man såg den filmen.
Det finns dock ett ljus i filmen. Musiken är otroligt stämningsfull och välplacerad genom hela filmen och det finns vissa komiska inslag som faktiskt kan få en att le. Men överlag är filmen tyvärr inte särskilt bra. Får 3 stjärnor av mig mycket tack vare musiken, det lilla komiska samt försöket att få till en bra film.
/
VK
Andra kritiker (3)