Den tredje makten 2004

Det skall mycket till för att jag, medvetet, skall missa en dansk film (eller TV-serie). Jag tror faktiskt att jag aldrig har sett någon dålig filmproduktion från Danmark, även om min danska kompis, som följt med till pressvisningen, hävdar att det minsann finns en hel del usla exemplar, men tillägger efter en stund att det mycket väl kan stämma att de filmer som exporteras håller en hög klass. Och då ”Den tredje makten” visas utomlands (efter att ha blivit en stor publikframgång i Danmark) var mina förväntningar höga.

Mittpartiet är på väg mot sin första valseger på åratal och valkampanjen är i full gång, när partiledarens bil kolliderar med en lastbil och den blivande statsministern förs till sjukhus i ett tillstånd som betecknas som kritiskt. Eftersom ingen, nästan, vet om partiledaren kommer att överleva eller inte, utbryter en undervattensstrid mellan de två mest tänkbara kandidaterna till denna post. Samtidigt har den unge (och därmed naive) journalisten Ulrik Torp fått förtroendet att efter bara fyra och en halv månads anställning bli Dagbladets, i filmen Danmarks största dagstidning, nya representant på Christianborg, platsen där landets politiska och juridiska elit är samlad. Tydligen är detta en fin plats för en journalist att arbeta på och innebär ett stort steg uppåt för den unge reportern. Ganska snart upptäcker Torp att den tidigare nämnda kampens utgång blir till fördel för den person som inte drar sig för att offentligt svartmåla sin konkurrent och att han själv befordrats av en enda anledning, för att utnyttjas till att skriva artiklar som gynnar den svartmålande parten. Och som den idealistiska journalist han är, beslutar han sig för, efter sin upptäckt, att ställa de konspirerande politikerna till svars trots att varken hans arbetskamrater eller statens representanter låter sig övertygas av Torps teorier.

Politiska thrillers från västvärldens största filmskapare är vi vana vid. Men det finns en och en halv viktig skillnad mellan ”Den tredje makten” och dess amerikanska äldre kusiner, förutom det danska språket. Och det är filmens slut samt något som jag skulle vilja benämna som ”uppiggande inslag”. Lättast blir det nog om jag börjar med det sista. I politiska thrillers brukar det bli en hel del prat, vilket ibland kan upplevas som lite tråkigt i längden. För att då inte riskera att publiken slumrar till, brukar man infoga ett eller annat mord, biljakt samt eventuellt någon kidnappning, utpressning, ja, ni förstår säkert vad jag syftar på. Men sådant förekommer inte i ”Den tredje makten”, nästan. Och det behövs inte heller, för det är inte särskilt svårt att uppmärksamt lyssna till filmens dialog.

Angående mina synpunkter på denna danska films slut jämfört med de amerikanska motsvarigheterna: politiska thrillers ger sken av att de visar något som pågår bakom det politiska livets kulisser, mitt ibland oss utan att vi har någon aning om detta. Med den enda skillnaden att det i verkligheten sällan finns något lyckligt slut. Det finns det inte heller i samtliga amerikanska filmer, men i tillräckligt många för att ”Den tredje maktens” slut skall kännas som ett delvis brott mot normen, därav den halva skillnaden. Sen att filmen för övrigt går efter en väl beprövad mall är väl kanske inte det mest optimala, men samtidigt: vad spelar det för roll att det finns få nya tankegångar i ”Den tredje makten” så länge som resultatet är bra?

Jag har roat mig lite genom att fundera över vilken funktion sådana filmer fyller. För med dagens utbredda politikerförakt torde det inte komma som en överraskning för någon att spelet bland statens elit många gånger är orent. Nu får vi veta det ännu en gång. Och förändrar det vår vardag samt vår inställning till politikerna? Nej, förmodligen inte alls. Däremot är ”Den tredje makten” en god underhållning för stunden, vilket inte är lite.

ONÖDIGT VETANDE ”Den tredje makten” bygger, löst, på romanen ”Kongekabale”, skriven av Niels Krause-Kjærs som själv är en före detta presschef i ett politiskt parti. En av skådespelarna som gestaltar en av kandidaterna till partiledarposten, Nastja Arcel är syster till filmens regissör, Nikolaj Arcel.