Draktränaren 2010

"Avatar" var först ut i en ny våg av 3D-filmer, den har också blivit den måttstock vi jämför filmerna i dess kölvatten med. De flesta som lämnat biografen efter en visning av "Avatar" i 3D har varit hänförda över miljöerna och filmteknisk briljans. Det har dock applåderats mindre över själva berättelsen som ju faktiskt kan beskrivas med ett ord: enkel. Det är därför glädjande att se "Draktränaren" som både är en visuell fröjd och har en berättelse som engagerar. Det som också är intressant i jämförelsen mellan de bägge 3D-filmerna är att "Draktränaren" är baserad på Cressida Cowells barnbok "Hur du tränar din drake" och ändå lyckas gå ut som den intellektuella vinnaren.

Längs en vindpinad kust där det snöar nio månader om året och haglar resten, ligger en vikingaby. Den är som alla andra, förutom det där problemet med drakarna. Titt som tätt gör de flygande bestarna räder över byn och stjäl boskapen. I spåren efter attackerna lämnas förstörelse och bränder. Att döda en drake, de finns i mängder och av olika sort, den ena mer hiskelig än den andra, är en initiationsrit för att bli vuxen. Precis som sina kompisar när Hiccup (eller Hicke i den svenska översättningen) drömmen om att bli drakdödare. Men han har sin fysik emot sig. För trots att hans pappa hövdingen har en mastodontkropp är Hiccup klen och definitivt ingen påläggskalv i drakdödarbranschen. Han är förpassad till byns smedja där han agerar assistent.

Det Hiccup inte har i benen, har han i huvudet. Han har konstruerat en snillrik kastanordning med rep och under en drakattack lyckas han skada en av de mest sällsynta av alla drakar, den nattsvarta Night Fury, som kraschlandar en bit från byn. Ingen har tidigare lyckats med detta, ingen tror heller på att han har lyckats. När han själv letar upp den kraschade draken för att sätta in nådastöten händer något. Hiccup ser samma rädsla i drakens ögon som han känner själv. Han förstår att drakarna inte är så olika människan ändå. Snart utvecklas en hemlig vänskap mellan Hiccup och Toothless som han döper draken till.

Samtidigt är de vuxna vikingarna ute för att leta rätt på drakarnas hemvist. Samtidigt sätts också Hiccup i drakdödarträning i byn. Ju mer han lär känna Toothless och förstå hur drakar fungerar, desto bättre blir han på att manipulera de olika drakarna eleverna ställs inför under träningen. Istället för slag med yxor och påkar räcker det med att klia dem på rätt ställe, eller skrämma dem med en ål. Hiccup går från klen loser till något av byns hjälte.

"Draktränaren" imponerar verkligen. Berättelsen är förvisso rak och enkel - kom ihåg, det är en film för barn - men ändå med djup. Den engagerar och vi hänger lätt och gärna på Hiccups äventyr med sin nye vän. Där "Avatar" slog sig för bröstet med nya djur och fauna ligger inte "Draktränaren" långt efter med sina olika drakar. Dessutom har den enormt fina miljöer som tack och lov inte går i en fluorescerande färgskala utan har dova nyanser. Det är helt enkelt mindre av "Avatars" new age-filosofi och mer saga a la "Korpen flyger" över "Draktränaren", om än för barn. 3D-effekterna skapar verkligen djup och är förvisso maffiga när det sprutar eld rakt ut över publiken, men kommer mer till sin rätt i miljöerna som är nog så spektakulära.

Det enda som är tråkigt och som enkelt kunde ha bearbetats i överföringen av boken till film, är att Hiccup är en kille. Det hade varit kul att 2010 faktiskt se en tjej göra samma sak och huvudrollen hade med lite omskrivning fungerat perfekt för en tjej. Och nej, jag tror inte att de 7-åriga killarna i publiken skulle ha svårt att identifiera sig med en tjej i huvudrollen.