EO 2022

Djur som protagonister på film är oftast begränsade till barn- och familjefilmer där de kan prata och/eller har speciella krafter. ”EO” är ett klart undantag och med åsnor på film idag lätt kopplade till Shreks värld så bör det nämnas att detta inte är någon barnfilm. Polska filmskaparen Jerzy Skolimowski lär kanske inte ringa en klocka hos barnföräldrar men undertecknad kan vittna om barnfamiljer som irrat sig in på en visning med barngråt som resultat.

 

Med det sagt så är det inget som bör avskräcka den vuxna publiken. Snarare så är det en både trivsam och obekväm som poetisk och realistisk berättelse om titelåsnan och dess äventyr genom Europa efter att den beslagtagits från en cirkus men senare rymmer. Eo utforskar bara genom sin naturliga, outtröttliga nyfikenhet diverse platser och miljöer representerade av en rad olika kulturer och språk.

 

En film som på ytan kan låta banal är kanske inget för den mindre tålmodige med sin brist på dialog eller en huvudkaraktär som utvecklas. Eo är mer en betraktare än berättare som leder oss genom de ofta kortvariga situationerna. Liksom att filmen pendlar mellan kittlande fantasi och bisarr verklighet så skiftar den också mellan att vi ser den genom åsnans och våra egna ögon.

 

Förutom att åsnan i sin bakåtlutade uppenbarelse är ett relativt sött kreatur så är det en rättframt, nästan total brist på sentimentalitet. Åsnan hamnar hos alla från barn med Downs syndrom till våldsamma fotbollshuliganer. Men en förlösande om än aningen svart humor kommer med iskall ärlighet - varje gång du småfnissar åt en absurd situation så chockas du snart av en mental örfil i form av människans brutala grymhet.

 

Skolimowski har gjort en film som inte lär falla i smaken men fascinerar desto mer för den som är ute efter något annorlunda. Den är påfallande vacker och välgjord med utsökt fotografi av Michal Dymek och stark musik av Pawel Mykietyn. Som extra bonus dyker imponerande namn upp i den internationella ensemblen inklusive Sandra Drzymalska (”Sexify”), Mateusz Kościukiewicz (”The Informer”) och italienska Lorenzo Zurzolo (”Under Ricciones sol”). Mest överraskar franska legenden Isabelle Huppert i en knasig biroll som grevinna som undewr vredesutbrott kastar bestick omkring sig.

 

”EO” är en inspirerad remake av fransk-svenska ”Min vän Balthazar” (1966) och som en nyinspelning, om än en lös sådan, så är det ett exempel på hur man med egen stil och idéer kan uppdatera en gammal klassiker och samtidigt göra den rättvisa.