Ex Libris – The New York Public Library 2017

Från föreläsningar om de sexuella undertonerna i en judisk pastrami-macka till en ensam mans skakiga anteckningar om cancerforskning framför en datorskärm, hela världens språk och tankar ryms under ett tak i New York Public Librarby och Fredrick Wiseman ser tålmodigt och vördnadsfullt till att skildra det. Med ett barns nyfikna blick observerar den 88-årige dokumentärfilmaren mångfalden av kunskapsutbyten som ryms mellan hyllorna i ett bibliotek i ett land där tillgång till information är en klassfråga. Wiseman formar med sitt självklara, tålmodiga filmspråk en bild av ett rum som är så långt mycket mer än bara en förvaring för böcker - och likt en bok så räcker det inte med att läsa första sidan.

 

Fredrick Wiseman har gjort dokumentärfilm i över femtio år och genom åren skildrat USA genom sina institutioner. Från Berkeley-universitetets luftiga korridorer till 60-talets trånga och omänskliga vårdanstalter. Ofta handlar det om mötet mellan system och individ, friktionen mellan byråkratin och människan. Alltid med tålamodet att undika de enkla svaren, alltid med tilltron till att bilderna bär berättelsen och att publiken klarar av att tänka själva.

 

Hans filmer kan tyckas svårtillgängliga med sina väl tilltagna speltider, numera på uppåt tre-fyra timmar, samt i avsaknaden av moderna berättarkonventioner som talking-heads, berättarröster, snitsig grafik eller – otyget drönarbilder. Men den som tillåter sig själv att få bli uttråkad, att låta blicken vandra i en ändlös tagning – blir också ofta rikligt belönad. Det är högt i tak i New Yorks bibliotek, så även i Wisemans filmspråk, här finns rum för det mänskliga utan att kanterna slipas ner för en strömlinjeformad berättelse. Den större historien får framträda långsamt och metodiskt, blad för blad genom en storskalig mosaik av rum och bilder. När rytmen väl vaggats in i ens sinne får vi lättare att se det stora i det lilla, i de små mötena mellan främlingar, i den vänliga personalens respektfulla svar på oerhört märkliga frågor.

 

Wisemans filmiska retorik i "Ex Libris" är en ständig dialog mellan det stora och det lilla. Mellan ledningsmöten och boksorteringsvagnar. Varje rum blir en värld sig själv, varje individuellt biblioteksbesök sin egen historia. I kontrasterna mellan den högljudda myllrande staden som aldrig sover och det lugna, stilla biblioteket, i växlingen mellan enorma marmorsalar och små rum för bokcirklar ryms en samlad större berättelse om biblioteket som samhällsbärande, självklar grundpelare i en demokrati. ”Ex Libris” är ett långt kärleksbrev till biblioteket signerat dokumentärfilmen.