Fiendeland 2005

”Fiendeland” inleder med att tre barn från tre olika länder mekaniskt reciterar deras regerings officiella ställning angående sina grannländer. Redan efter dessa korta minuter har filmens budskap på ett subtilt sätt kommit fram. Vi följer blint våra ledare in i krig och de nästföljande 110 minuterna är ett tragiskt exempel på precis detta.

Filmen bygger på en händelse som ägde rum julen 1914 då soldater från Tyskland, England och Frankrike, som var mitt uppe i ett skyttegravskrig, slöt fred under julafton. Det är denna speciella händelse som är den övergripande historien men ”Fiendeland” består även av flera minifilmer som sammanlänkas genom den tillfälliga vapenvilan. Vi får följa ett ungt par som slitits isär av kriget, en fransk löjtnant som inte ens vet könet på sitt barn trots att han inte är långt hemifrån, och en präst som har följt efter männen från sin församling för att ge dem andligt stöd under kriget.

Alla dessa människor får vi bara flyktigt följa men trots detta är varje scen väldigt rörande och engagerande. Det krävs mycket av både skådespelare, manus och regissör för att förmå publiken att bry sig om en karaktär som intar scenen bara några korta minuter i taget, men detta lyckas alla inblandade med utomordentligt. Även om scenerna inte består av döende soldater eller gråtande fruar så berör de på ett stillsamt sätt. I en scen återser den unga kvinnan Anna sin man efter lång tid isär och även om detta kanske är en vanlig scen i film idag är denna rörande på ett speciellt och subtilt sätt. Trots att jag knappt sett karaktärerna innan blir jag rörd till tårar. Det finns flera liknande scener i ”Fiendeland”. Det är nämligen en film om människor och hur de påverkas av tragik. Vad händer med en människa i krig? Vi blir kanske inte alla hjältar á la amerikansk krigsfilm.

Detta är också en film som visar hur lika människor är. Hur små saker förenar oss och hur dessa saker suddar ut nationalgränser. När soldaterna samlas i ingenmansland för att lyssna på Annas julsång spelar det ingen roll varifrån de kommer. Även detta är en mycket rörande scen trots att ingen säger någonting. Ett bra exempel på utmärkt skådespeleri.

”Fiendeland” är också en film om krig men den är långt ifrån en krigsfilm. Det är en film som visar det tragiska med krig utan att behöva visa hemska blodiga scener, men framförallt är det en film som inte rättfärdigar sig själv. Det är otroligt skönt att se en krigsfilm utan att behöva rysa av de otaliga hyllningarna till krig som brukar smyga sig in. Här finns inga modiga hjältar som offrar sig för sitt land. De som är hjältar i denna film är de som vågar inse att krig är något som bekämpas av dem som har makten, och även om syftet med ett krig kan vara ont betyder inte det att alla som utkämpar det är onda. Att den ena sidan är god och den andra är ond som ofta infinner sig när krig gestaltas finns inte här. Det enda som ”Fiendeland” visar är hur bisarrt och meningslöst det är med krig och detta är något som är mycket aktuellt i dagens samhälle med religiösa krig och patriotisk propaganda.

Joyeux Noël (som är filmen originaltitel) betyder trots allt god jul och därför kan man tro att filmen har en gnutta hopp i sig. Det ligger nog i betraktarens ögon men jag kan säga att det hopp denna film ger mig är att människor någon gång ska vakna upp och tänka själva. Det som dock framför allt gör filmen till en bra sådan är de straka karaktärerna och det gedigna skådespeleriet.