Franska familjehemligheter 2012

Att franska filmskapare gillar sex och naket är knappast någon hemlighet... Här tar man den intima älskogen och förlägger den i en vanlig Svensson-familjs tillvaro. Sonen Romain (Mathias Melloul) är en desperat, 18-årig oskuld som ertappas med att onanera och filma det under en lektion i skolan, efter en vadslagning med en kvinnlig klasskamrat, varpå han blir avstängd. Samtidigt som han försöker göra närmanden på sin kaxigare, mer självsäkra klasskamrat så har hans familjemedlemmar fullt upp med sina egna sexliv.

"Franska familjehemligheter" är knappast något för pryda. De många, långa och detaljerade sexscenerna sparar inte mycket åt fantasin direkt och det enda man egentligen - på ett smidigt sätt, bör tilläggas - utesluter är själva penetreringarna, som dock nästan syns vilket för tankarna till att det kan handla om autentiskt samlag snarare än simulerat.

I vilket fall som helst så är det knappast någon erotisk film det handlar om utan snarare blekfet, osexig diskbänksrealism. Filmen känns som en medveten och lite självbelåten kombination av provokativ och charmigt jordnära. Tyvärr faller jag aldrig för historien eller dess karaktärer.

Visst finns här några intressanta sammanhang, som seniorers rätt till sexuellt samliv, rädslan av att tappa sin sexuella attraktion som gammal eller det romantiska i en snuskig fantasi om sin partner. Men det är detaljer man knappt snuddar vid. Berättelserna, karaktärernas utvecklingar och dialog i allmänhet prioriteras bort för sexet. För det handlar först och främst om sex - när var hur.

Det finns också förutsägbara klichéer, som den trekantsexperimenterande sonen som plötsligt blir bisexuell eller den äldsta av alla - den blyga nörden som förlorar oskulden med en snygg tjej med skinn på näsan. Man undviker de värsta könsrollerna men här finns ändå en del stereotyper som inte känns helt fräscha.

Det är alltid beundransvärt med filmer som predikar att människan bör utveckla och vara stolt över sin sexualitet. Men det krävs en riktig handling och en intressant huvudkaraktär för att man ska bry sig. Här är det enda som egentligen sticker ut skickligheten att göra trovärdiga sexscener. Det är inte lika ångestladdat som fjolårets feelbad-helvete "Klipp" men man saknar den charm, värme och humor som fanns i "Shortbus" (där sexet - som egentligen aldrig var i centrum - var på riktigt).