Ghost 1990

Sam och Molly är ett sådant där närmast löjligt förälskat par som bara verkar existera på film. De har precis flyttat in i deras första gemensamma hem i NY när plötsligt Sam efter en utekväll blir skjuten på gatan. Han dör omedelbart, men hans själ blir kvar då han tydligen inte är riktigt färdig i den "riktiga" världen. Från andra sidan upptäcker han snart att också Molly är i fara.

Manuset är väldigt välskrivet. Trots alla turer hålls det hela trovärdigt ihop ända till slutet och även om par logiska luckor här och var finns, är inga djupa nog att störa nämnvärt. Det är också intressant att få uppleva döden och det som därefter följer ur spökets synvinkel. Regin av Jerry Zucker känns nästintill felfri då alla skådisar (och i förlängningen karaktärer) klickar så väl med varandra och historien flyter på som av sig själv. Den tappar heller aldrig fart eller skärpa och övertygar verkligen över alla genregränser.

Patrik Swayze som Sam Wheat och Demi Moore som Molly är absolut ett av 90-talets mest minnesvärda kärlekspar. Vi känner direkt med dem och hejar och hoppas på relationen även om de två snabbt hamnar på olika sidor av verkligheten. Kemin och de ömma blickarna dem mellan är oerhört talande och några gånger blir det riktigt passionerat. Det finns bland annat en otroligt romantisk (och idag klassisk) scen när de två sitter och drejhånglar till fina gamla dängan "Unchained melody". Och trots att den leriga akten parodierats ett antal gånger i andra filmer, så har den i mitt tycke faktiskt inte mist sin tjusning alls.

Moore är överhuvudtaget väldigt övertygande både som den förälskade och sedan den snorigt gråtande Molly och jag sörjer verkligen hela vägen med henne. Och trots att Swayze kanske inte är en av de mest begåvade manliga skådespelarna som en gång krupit ur en livmoder, så gör han här helt ok ifrån sig. Ett visst överspel kan förvisso skådas, men han har ändå rätt känsla och en ärlighet som gör att jag tror på honom när jag behöver göra det.

Whoopi Goldberg spelar det oanat talangfulla mediet Oda Mae som efter ett tag gör entré. Hon ska hjälpa Sam att varna Molly, vilket både blir ordentligt dråpligt och rejält hjärtskärande. Whoopi fick senare, något förvånande men ändå välförtjänt, en Oscar för sin insats.

"Ghost" är en av de filmer som aldrig kommer tappa sin charm. Det är på många sätt en klassisk kärleksberättelse, stundvis på gränsen till sentimental och snyftig, men samtidigt är just känslorna i den dess styrka. Så har du inte sett än (eller var det ett tag sen) - Se (igen)!