Ghost in the Shell 1995

Det finns något poetiskt nästan majestätiskt i Mamoru Oshiis filmkreation ”Ghost in the Shell”. Med över tjugo år på nacken så är det här ett exempel på hur en film kan åldras med mer än bara värdighet och det är inte en överdrift att säga att ”Ghost in the Shell” är en imponerande komposition av musik, regi och manus. En där historien drivs framåt av mer än bara dialog och bildrutor, här talar vi känslor och atmosfär vilket för en tio miloners budget kanske är mer förväntat än väntat.  

Masamune Shows mangaserie från 1989 har blivit någon av en franchise i form av både filmer, spel och tv-serier men det är filmen  ”Ghost in the Shell” från 1995, som är den riktiga kronan på verket. Den dystopiska handlingen tar oss till en post-apokalyptisk stad där maktbalansen i världen ändrats efter ett antal världskrig. Det är en verklighet där tekniken nått etiskt tveksamma höjder och där människor tycks vara lika delar cyborger medan robotar används till både farlig nytta och omoraliskt nöje. En animerad version av ”Blade Runner”. 

Den inledande kultscenen sätter sannerligen den rätta tonen när vår cyberhjältinna Motoko Kusanagi blickar ut över skyskraporna innan hon kastar sig ut i intet för att fullgöra sitt uppdrag. Visuellt är det vackert men visst finns sexismen där med aningen för mycket och samtidigt för lite underbyggd nakenhet som blivit så typisk för japansk manga. På så sätt kan ”Ghost in the Shell” tyckas vara något motsägelsefull när den även väcker liv i de stora frågorna kring värdet av liv, mänsklighet, värdighet och gränsen där emellan. En tankenöt som finns inbyggd i handlingen när Kusanagi tvingas ut på jakt efter en hackare vid namn ”The Puppet Master” som vänt sig mot sin skapare. 

Även om det visuella är centralt i all sin prakt är det kompostören Kenji Kawais smått fantastiska toner som sätter den slutliga tyngden som gör ”Ghost in the Shell” till en sådan minnesvärd film. Musik som i sig själv berättar en historia där hopp är en lyx och överlevnad en hårdvara men där både i perfekt symbios skapar film som kommer inspirera långt framöver.