Goal! 2006

Inledningen: en fattig liten pojke får på natten plötsligt veta att han och resten av familjen ska ge sig av och det omedelbart. Det finns inte mycket tid att förlora; man får bara ta med sig det viktigaste. Grabben, som heter Santiago men kallas Santi, tar med sig sin fotboll. Lastbilen som ska ta dem till friheten står och väntar. I skydd av mörkret beger de sig snabbt mot den amerikanska gränsen. Flykten till andra sidan blir dramatiskt. Just när de ska ta sig över upptäcks de av gränspatrullen. Santiago tappar sin boll och är nästan på väg att gå tillbaka för att hämta den och därmed avskiljas från resten av familjen. Endast faderns bestämda röst får honom att låta bli. För Santiago är, eller var bollen den värdefullaste ägodelen. Den var mer än en leksak.

Drygt 10 år senare: Santiago och hans familj har hunnit rota sig i sin nya tillvaro. Det är knappast paradiset de lever i och livet blev inte någon dans på rosor, men de klarar sig tack vare hårt och slitsamt arbete. Santiago har under alla dessa år tränat fotboll; sprungit och sparkat på en boll. För en del kan det verka tråkigt men för Santiago är det en passion och kärlek och det syns på planen också. Santiago spelar med sitt kompisgäng och han är lagets bäste spelare. Spelar man amatörfotboll i USA syns man inte särskilt mycket. De flesta gör det för att det är skoj men Santiago råkar ha lite tur: snubben som råkar vara i närheten är skotte och själv fotbollsspelare med erfarenhet från England. Lite artighetssnack och ett par frågor ställs och nummer utbyts. Sakta sakta och förstärkt av Glenns (som snubben råkar heta) ord börjar Santiago drömma om att få spela med ett professionellt lag i England.

Efter många uppoffringar lyckas Santiago ta sig till England. Här börjar ”Goal” på riktigt. Santiago får komma till träningen men det är många som dömer en. Det gäller att alltid prestera max. Det finns många fler spelare än de elva som platsar i startelvan. I stort sett alla knep är tillåtna för att stoppa övriga och öka sina egna chanser.

”Goal” är en väldigt verklighetsnära historia. Det finns flera positiva poäng med filmen: man varken förskönar eller ommålar den tuffa vardagen som kandidaterna går igenom för att ta sig till mål, dvs komma med i startelvan i A-laget.

Vidare har man fokuserat på ett riktigt och existerande Premier League-lag; Newcastle. Det ökar ju känslan. Varför hitta på något löjligt fiktivt namn? Flera av dagens fotbollsstjärnor dyker upp som sig själva: Beckham, Zidane, Raul. Sven-Göran ”Svennis” Eriksson är också med i en scen! Lustigt nog är det en fest; det ger kanske inte den bästa bilden av sådana duktiga spelare utan framställer dem mera som partyprissar. Känslan är i alla fall väldigt levande, som om man hejade på sitt eget lag. Det är så många detaljer som stämmer väl som gör att den här filmen känns helt rätt. Regissören har lyckats skapa en väldigt sevärd fotbollsfilm, inte bara för grabbar utan för alla filmintresserade. Är man dessutom idrottsintresserad är det extra kul. Gillar man Newcastle är det här kalas, som en riktigt härlig saga. Det är som en fräsch serie ur tidningen Buster på film; riktigt kul och spännande.

”Goal” är en av de bästa fotbollsfilmerna jag har sett på länge. Man skrattar, man blir förbannad och man blir glad. Regissören har lyckats utmärkt och väldigt väl med att förmedla känslan av att gå från en nobody till att bli hjälte. Alla vill vi vara där, väldigt få lyckas. Jag vill i alla fall njuta av att se dem lyckas. Det gör mig glad.

ONÖDIGT VETANDE AC/DC:s frontman Brian Johnsson som är ett stort fan av Newcastle United har en cameo-roll i filmen.