Grumpy Cat's Worst Christmas Ever 2014

Alla älskar vi väl internet-fenomenet Grumpy Cat? Den söta, lilla kissen med den sura uppsynen som fullkomligen gjorde knockout-succé på nätet. Men åtminstone min förkärlek till Tardar Sauce, som hon egentligen heter, sträcker sig inte riktigt så långt som att behöva en hel långfilm för att se mig mätt. En minut här och där på Youtube räcker bra. 

Filmen i sig är ganska oförarglig. En enkel handling, som framför allt riktar sig till barn. För de äldre fansen har man valt att fylla filmen med mängder av meta-referenser, som framför allt går ut på att håna den egna distributören, melodrama-inriktade TV-kanalen Lifetime. Ja, det är alltså en film som är gjord för TV. Det i sig höjer ju inte förväntningarna till skyarna direkt. 

Invändningarna mot "Grumpy Cat's Worst Christmas Ever" har mer att göra med det skamlösa marknadsförandet av kattens webbsida och ”merchandise”. Jag är inte emot produktplaceringar av princip – ofta är de nödvändiga för att fattiga producenter ska kunna genomföra sina filmer med en något så när hyfsad kvalitet. Men Grumpy Cat är allt annat än fattig – produkter har sålts för över 100 miljoner dollar. Och filmens produktionsvärden är inte mycket att hänga i julgran. Det hela känns precis så billigt som tv-filmer brukar. 

Summa summarum så känns det som ingen annan motivering finns bakom skapandet av detta verk än att tjäna ännu mer pengar på ett redan överutnyttjat märke, utan att ge publiken något av verkligt värde i utbyte. 

Men en handling har man faktiskt bemödat sig med att skriva ihop vilket vi tackar för. Det hade ju kunnat vara så illa att man bara satt ihop en serie episoder där Grumpy fått citera sina olika fraser från nätet. Istället har Grumpy Cat placerats i en djuraffär i en galleria dagarna kring jul. Butiken hotas av nedläggning, men den prisbelönta hunden Jojo, värd en miljon dollar, ska rädda det sjunkande skeppet. Men när några bovar får nys om den ovanligt värdefulla jycken, börjar en vild jakt, med vissa "Ensam Hemma"-vibbar. I centrum står annars 12-åriga Chrystal som inte har några vänner, men som efter lite jultomte-magi börjar förstå vad Grumpy Cat säger. 

Grumpy Cat spelas av originalet Tardar Sauce, vilket förstås är en bonus. Att låta hennes röst göras av Aubrey Plaza, den ironiskt torra hipster-skådespelerskan från "Parks and Recreation" och "Scott Pilgrim", känns helt rätt på pappret eftersom publiken redan vet att hennes minspel ofta är ganska likt Grumpy Cats. Men allt som verkar bra i teorin funkar inte alltid lika bra i praktiken, och när man hör Plazas röst inser man att mycket av hennes butterhet ligger i hennes utseende. Bara rösten låter mest monoton och uttråkad, och de redan platt skrivna skämten faller oftast som en pannkaka. 

Men tillhör du målgruppen som filmen riktar in sig på – dvs barn som är förtjusta i pratande djur, eller hängivna Grumpy-fans – och du inte bekymrar dig över att tillbringa en stor del av filmens speltid på att se reklam för Grumpy-artiklar, ja då finns det värre produktioner att kasta bort sin tid på. Så varför inte!