Hot Rod 2007

I en liten sommarhet amerikansk småstad lever Rod Kimble obekymrat det slackerliv som många önskar sig. Tillsammans med sina två vänner, sin halvbror Kevin och den snygga Denise hängs det vid den lokala grillen, experimenteras med jelly beans och så stuntsen såklart. Rod är stuntman eller det är i alla fall vad han kallar sig, resten av kvarteret får se honom i galenskap efter galenskap slå sig halvt fördärvad.

Men när så hans styvfar blir dödssjuk och familjen finner sig i desperat behov av en förmögenhet till hans operation, får Rods stunts en helt ny betydelse. Inte bara för att bevisa för alla att han är en duktig stuntman utan också för att vinna sin styvfars respekt, bestämmer sig Rod för att göra det ingen någonsin gjort förut. Med sin moped ska han hoppa över femton skolbussar. Något lika djärvt som dumdristigt.

"Hot Rod" är till det yttre ingen iögonfallande eller unik film utan ger mer en känsla av budget och titeln för onekligen tankarna till de flertalet porrfilmer som antagligen delar den. Att döma efter ytan i det här fallet bäddar för en stor överraskning när man väl ser den. Det är en liten film som inte avslöjar eller lovar för mycket men som i princip bjuder på en explosion amatörmässiga skratt. Det har satsats en hel del i filmen, åtminstone humormässigt. Humor är det första, andra och sista som binder ihop en helt sjuk men samtidigt otroligt cool film. Att känna sig så här lyrisk och så mätt på glädje efter en komedifilm hör till ovanligheterna.

Skådespeleriet är så humoristisk och prick-på som det går att önska. Huvudrollsinnehavaren Andy Samberg är extraordinärt hänsynslös och vågad i sin roll som den misslyckade stuntmannen Rod. Uppbackad av den resterande ensemblen i synnerhet den charmige Jorma Taccone, vrickade Bill Hader och sjuke Danny R McBride utgör de den perfekta kvartetten. Att se såna doldisar bjuda på såna talanger värmer och ger mig en känsla av att vi inom en snar framtid kommer att återse dom. I vilket fall är 80-talskänslan om inte rakt igenom genuin så ändå genial och den perfekta bakgrunden för en sån här hisoria.

Till toner av Europe och synthar bjuder "Hot Rod" på de klart coolaste och psykiskt mest smärtsamma stuntsen jag hittills sett på bioduk. Det här får mig att åter älska åttiotalet och också att skratta mig tårögd. Helt klart överraskande brakar den här filmen in på svenska biografer om än inte in på topplistan, till mitt förtret.

"Hot Rod" är det klart sjukaste, roligaste och mest säregna inom humorgenren på länge som du kommer att se på bio inom den närmsta tiden. Likheterna går från den enklaste av kiss-och-bajs-filmerna till de mer unika komedifilmerna. I samma stuk som exempelvis "Napoleon Dynamite" fast med en mycket råare humor kommer "Hot Rod" helt klart hamna bland kultisarna. Inte minst för sitt snygga format à la 80-tal men också för sin humoristiska träffsäkerhet även om det är så amatörigt att man storknar. Men som Hot Rod hade sagt "Cool Beans".