House of Wax 2005

Två bilar med high school-studenter är på väg till en football-match i en annan stad. Deras bil går sönder i närheten av en misstänksamt tyst och övergiven stad. Intet ont anande irrar våra hjältar runt bland husen i jakt efter en levande själ. Men var är alla invånarna undrar ni? De är de nya attraktionerna i stadens forna stolthet, Vaxmuseet!

Det går inte att undvika faktum. Idén till filmen låter ”som hämtad ur en dålig skräckfilm”. Skolungdomar, sex, fylla, en galen psychomördare och en massa blod. Visst har vi sett det förut, och det behöver inte nödvändigtvis vara i den gamla versionen ”Vaxkabinettet” som kom på 50-talet. Men med tanke på att årets hittills ovanligt många nya rysare också varit ovanligt dåliga, är ”House of Wax” ett bevis på att beprövade koncept trots allt fungerar bäst. För det går heller inte att undvika att filmen faktiskt håller vad den lovar – det bjuds på både spänning, skräck och ögongodis för alla i form av vackra lättklädda skådespelare av båda könen. Dessutom fegar filmskaparna inte ur för att göra filmen tillåten från 11 år – en del scener är oväntat råa och morden är blodiga och kreativa.

Filmen tar ett tag innan den kommer igång ordentligt, kanske en halvtimme innan första mordet - några kommer att klaga på det, personligen tyckte jag inte det gjorde så mycket. Även om det låter något onödigt med en så utdragen presentation av huvudrollsinnehavarna, deras framtidsplaner och bakgrund med mera när de flesta av dem snart ändå ska slaktas, tillför det filmen en viss trovärdighet. Skådespelarna, de flesta rätt nya ansikten i långfilmssammanhang, sköter sig bra och den något oväntade castingen fungerar felfritt. Jag talar inte minst om Paris Hilton i rollen som Elisha Cuthberts bästa kompis Paige. Det är lätt att döma ut henne i förhand ”bara för att det är hon” – och visst, nämn någon som inte har en åsikt om Paris? Paris skapar reaktioner vare sig man vill eller inte, så var beredd på både skratt, burop och applåder varje gång hon dyker upp på bioduken. Även jag hade först svårt att se henne i en sådan ”seriös” roll, och väntade mig direkt tokroliga kommentarer á la ”The Simple Life” (och fick en till och med!). Tyvärr får Paris-hatarna vatten på sin kvarn med tanke på att hon fått filmens tråkigaste karaktär – hennes roll går ut på att ha sex, springa runt i bikini, skrika och slutligen dö. Men ska sanningen fram så kan Paris spela, tro det eller ej, och bra dessutom. Hon känns mest naturlig och avslappnad av alla skådespelarna. Och det hon sagt i intervjuer stämmer – hon har filmens coolaste dödsscen.

Trots några rent av skrattretande klichéer lär de flesta fans av skräckfilm se ”House of Wax” som ett godkänt tillskott i genren. Produktionsbolaget Dark Castle, som ofta specialiserar sig på just remakes, har fått utstå mycket kritik för sina tidigare skapelser (”Ghost ship”, ”House on haunted hill”, ”Gothika” m.fl) men jag har uppskattat de flesta av deras filmer och hoppas på mer av den varan.