Hur man får en miljonär 1953

Tre kvinnor bestämmer sig för att flytta ihop, med målet att gifta sig rikt. Alla tre har lite olika taktik och smak vad gäller män. Det ser länge ut som om de har givit sig själva en omöjlig uppgift. Men till slut hittar alla tre en man, och alla tre lär sig en läxa om kärlek och pengar. 

Manuset är baserat på pjäsen "The Greeks had a word for it" av Zoe Atkins. Början av filmen känns något seg och utan någon vidare poäng mer än tre kvinnor som pratar om hur de ska få män på fall. Det är obekvämt att se på en film som helt och hållet handlar om kvinnor som måste hitta en man för att känna egenvärde. Det är förstås vanligt och ofta förekommande men det känns särskilt uppenbart i denna film. Kanske är det en styrka att det är så iögonfallande istället för att det är undangömt.  

Det är Jean Negulesco som regisserar och filmen är välregisserad. Negulesco är en van regissör och det märks. Trots det saknar jag detaljer och nyanser. Detta är en film som jag hade önskat var regisserad av en kvinna, jag tror en del av de nyanser och detaljer som saknas hade varit där då.

De tre kvinnorna är allihop intressanta skådespelerskor. Betty Grable, Marilyn Monroe och Lauren Bacall är riktigt härliga tillsammans och de är alla tre härligt olika varandra. Marilyn Monroe spelar en karaktär vi ofta ser henne i, men denna gång med glasögon och enormt närsynt. För mig känns det inte fullt så komiskt som jag hade önskat med hennes klumpighet. Bacall spelar på sätt och vis den mer otacksamma rollen men jag tycker på många sätt att hon är den kanske mest intressanta. Grable är också härlig i sin roll. Männen som omringar dessa kvinnor är välspelade men den som står ut är Cameron Mitchell. Varje gång vi ser honom på duken är det något särskilt som händer. 

Den scenen som jag inte låta bli att tänka på är den scen då Tom Brookman tittar på kvinnokläder och sitter i en fåtölj medan kvinnor poserar i kreationer framför honom. Det är en klassisk scen i filmen, likväl som slutscenen när de tre kvinnorna lärt sig sin läxa.

"Hur man får en miljonär" är utan tvekan en del av filmhistoria som man inte vill missa, men det är kanske inte den mest intressanta eller ens mest underhållande delen av filmhistorien.