It Follows 2014

Efter ett one night stand får 19-åriga Jay en känsla av att någon eller något förföljer henne. Det som börjar som paranoia övergår dock snart till en ytterst verklig jakt. Tillsammans med några vänner försöker hon fly terrorn som aldrig verkar vara mer än ett par steg bakom henne. 

”It Follows”, som är skriven och regisserad av David Robert Mitchell (håll ett öga på honom!), piggar verkligen upp den moderna genrefilmen med sitt lågintensiva tempo och nygamla berättargrepp. En del i handlingen påminner om populära rysare från förr i vilka inget ont anande ungdomar förlustade sig med livet som insats. Bokstavligen, då det ofta var just mitt i eller strax efter det skojiga som de stackars ynglingarna bragtes om livet av en illvillig gärningsman.


Också i denna film är alltså till synes sexet boven. Under själva akten sprids likt en irriterande klåda något odefinierbart och mystiskt, eller detet (it) om man så vill. Detta något förföljer sedan för att döda den ”smittade” och även om jag såklart vill veta vad detet är, så finns inte mycket tid att fundera på saken då jag är fullt upptagen med att hela tiden tänka: ”SPRING! Spring!”.

”It Follows” skulle på sätt och vis kunna kallas en film om avhållsamhetens dygd och skulle säkert åtminstone rent teoretisk, kunna skrämma någon från att engagera sig i sexuella aktiviteter för ett tag. Motsägelsefullt nog uppmuntrar filmen samtidigt till en slags promiskuitet som enda sätt att bli kvitt förföljaren, vilket, måste jag medge, låter nästan som en intrig influerad av gladporr från 80-talet. Lite kul är det därför förvisso mellan raderna, även om ”It Follows” inte någonstans ämnar roa på det sättet. Nej, istället är detta en ruggigt nagelbitande historia, vars enda avsikt är att helt enkelt sätta skräck i den som tittar. En bedrift den också lyckas väl med. 

Jag känner inte alls igen skådespelarna, vilka absolut inte är desto mindre övertygande. Rädslan i framförallt Jays (Maika Monroe) ansikte är omisskännlig och det är den just skräcken och paniken som utan omvägar förmedlas till oss åskådare. 

Väldigt långa tagningar som kryper nära inpå eller panorerar över omgivningarna och enträget följer karaktärerna på håll förstärker stämningen och det växande obehaget. Den fantastiskt pampiga musiken - en skön blandning av synth och stråkar, höjer dessutom olustkänslan ytterligare. Nästan som en egen karaktär i filmen ger den sig mycket kraftfullt till känna när spänning är i antågande och skrämmer emellanåt närmast skiten ur mig. 

”It Follows” bygger måhända på en ganska enkel story och inte mycket om ens något förklarar dess bakgrund. Trots, men också delvis tack vare, det ofta rätt ologiska och oförklarliga, är detta en mycket otäck film och framförallt en hemsk mardrömsjakt, som på ett oväntat uppfriskande sätt kommer injaga fruktan även hos sin publik.