Kärlek i Normandie 2011

Angèle är en 27-årig kvinna med ångest i blicken och som desperat försöker hitta någon att klamra sig fast vid, även om det bara är tillfälligt sex. Genom en dejtingsajt hittar hon fiskaren Tony, en rundlagd man i 40-årsåldern, och något mer omaka kan man knappast tänka sig. Han är en ansvarsfull, typisk storebror, som tar hand om sin mamma sedan pappan dött. Angèle däremot, med sin kolsvarta eyeliner, har suttit i fängelse och har dålig kontakt med sin son. Att se henne försöka hjälpa till i fiskeriarbetet är som att se en elefant i en glasbutik, åtminstone till en början. Problematisk är definitivt hennes mellannamn.

”Kärlek i Normandie” är regissören Alix Delaportes debutlångfilm och hon har lyckats väl i sitt val av skådespelare. Clotilde Hesme gör Angèle destruktiv på ett återhållsamt sätt, men tillräckligt ångestladdat för att man ska må dåligt över hennes ständiga feltramp. Grégory Gadebois som spelar Tony lyckas få honom till den ansvarsfulla typen som sätter familj och jobb framför sin egen lycka.

Ett problem med filmen är sidohistorierna, som hänger lite smålöst. Vi får veta en del men inte tillräckligt om Tonys rebelliske bror, om den döda pappan och om strejkerna och bråken inom fiskeribranschen. Det blir hängande i luften och man undrar varför det ens är med. Berättelsen om sonen Yohan och samspelet mellan honom och Angèle är däremot en fullträff och det som är mest övertygande i filmen.

Som ni hör är detta ingen munter film utan man får en överdos av gråa himlar, ensamhet och längtan efter kärlek. Symboliken blir övertydlig emellanåt, som Angèles eviga cykelturer. Det är ständigt uppförsbacke och hennes cykel verkar alltid ha punka. Scener som den här gör att ”Kärlek i Normandie” känns mer grå och meningslös än vad den egentligen är. Det finns en intressant historia här och man blir stundtals gripen, men helheten blir för ojämn. 

Fotot över landskapet i Normandie är dock en njutning och en perfekt inramning till de dystra känslorna, som har huvudrollen i ”Kärlek i Normandie”. En för övrigt rätt fånig titel, för hur mycket kärlek är det egentligen mellan Angèle och Tony? Jag är inte helt övertygad. Originaltiteln som helt enkelt är ”Angèle & Tony” hade passat bättre.

Stundtals gripande, stundtals tråkigt och betyget hamnar mellan 2 och 3, men skådespelartalangerna lyfter betyget till det högre.