Leviatan 2014

Andrei Zvyagintsev har sedan debuten med "Återkomsten" 2003  gjort sig ett namn som en av arthousevärldens mest intressanta regissörer. När han nu återvänder med den bibliskt metaforiska "Leviatan" är det som en auteur på toppen av sin karriär. Det här är klassisk filmkonst av det slag som knappt görs längre.

Kolya (Aleksey Serebryakov) lever ett enkelt men bra liv i en liten kuststad vid Barents hav i nordvästra Ryssland. Han är gift med den vackra Lilya (Elena Lyadova) och har Roma (Sergey Pokhodaev) , en trulig men godhjärtad tonårsson från sitt första äktenskap. Hans enda egentliga problem är marken som hans gamla hus står på. Den vackra kustplätten med utsikt över havet är eftertraktad, och inte av vem som helst. Traktens korrupte borgmästare Vadim (Roman Madyanov) har beslutat sig för att marken ska bli hans och han skyr inga medel för att få bort Kolya och hans familj. Det enda som står emellan borgmästaren och hans anhang är Kolyas gamle armékamrat Dimitri (Vladimir Vdovichenkov), en framgångsrik advokat från Moskva som beslutar sig för att hjälpa sin gamle vän föra kampen mot övermakten. En kedje av händelser sätts igång som kommer att få den stackars Kolya att möta den ena motgången efter den andra. Frågan filmen, och Zvyagintsev, tycks ställa sig är – har en enkel man som Kolya något chans i en värld där korruption, girighet och religion styr?

Det karga kustlandskapet och de fallfärdiga men vackra hus som klänger sig fast till den vindpinade marken är enastående vackert filmat. Det är en del av Ryssland man sällan får se och det mörka havet skapar en perfekt fond för den oundvikliga tragedi som långsamt utvecklas på filmduken. Tempot är makligt, Zvyagintsev låter ibland berättelsen vandra iväg och låter de olika rollfigurerna ta plats och breda ut sig. Advokaten Dimitri som tror på fakta och förkastar religion, hjälper sin vän men i hemlighet lustar efter hans vackra fru. Borgmästaren Vadim som inte tvekar att använda de lokala myndigheterna för att vräka olycka över Kolya, men i hemlighet tvivlar och söker tröst i vodkan – bara för att finna stöd i den ännu mer korrupte prästen. Och den olycklige Lilya, Kolyas älskade fru, som slits mellan lojalitet till sin man och längtan efter något annat.

Skådespelarna är överlag fantastiska, speciellt Roman Madyanov som den sliskige borgmästaren och Sergey Pokhodaev som den olycklige Kolya. Men även Elena Lyadova som utan särskilt många repliker utstrålar en total uppgivenhet över sin hopplösa livssituation. Och det är en smått deprimerande historia som berättas, även om det finns små humorösa ljusglimtar här och var.

"Leviatan" är en tung symbolisk film, handlingen är direkt inspirerad av bibelns Jobs bok, om den stackars Job som får utstå den ena olyckan efter den andra. Men också filosofen Thomas Hobbes klassiska bok med samma namn som filmen, som handlar om det sociala kontraktet mellan individ och stat. Zvyagintsevs film är utan tvekan en anklagelseakt mot det nutida ryska samhället, men bygger faktiskt direkt på en sann händelse i USA, och skulle egentligen kunna utspelas lite var som helst. 

Det är inte alltid en lätt film att se på, men för den som tar sig tid och låter sig försvinna in i Zvyagintsevs tragiska berättelse är det en storslagen upplevelse som väntar.