Mad Max bortom Thunderdome 1985

I mitten av 1980-talet var "Mad Max" ett fenomen. Efter succén med "The Road Warrior" väckte George Millers undergångssaga uppmärksamhet i Hollywood. Uppenbarligen gjorde den självlärde australiensiske filmmakaren något rätt och de amerikanska pamparna på Warner Bros såg till att den tredje delen gjordes med den största budgeten av dem alla. Mel Gibson återvände i titelrollen och dåvarande megastjärnan Tina Turner tog sig an en av huvudrollerna och skrev musiken till filmen. Det var som upplagt för ett segertåg genom världen. Sedan gick allt åt helvete.

Det började med att George Millers nära vän och producentpartner Byron Kennedy tragiskt dog i en helikopterolycka när han scoutade inspelningsplatser för produktionen. Miller dog dödsfallet hårt och blev allt mindre intresserad av filmarbetet. Mad Max var deras gemensamma skapelse och plötsligt stod han ensam med en gigantisk produktion, krävande investerare och dyra stjärnor. Lösningen blev att Miller bara regisserade actionscenerna och att man tog in en extra regissör, George Ogilvie, som fick ta hand om allt annat. Inte de bästa förutsättningarna att göra en bra film med. Dessutom var manuset svagt och i ett försök att vidga publiken skrev man in en överlevande stam enbart bestående av barn och skruvade ner våldet som en gång byggde seriens popularitet.

Filmen utspelar sig 15 år efter "The Road Warrior" och börjar med att Mad Max blir bestulen på sina ägodelar av rovpiloten Jebediah (Bruce Spence som spelade piloten i föregångaren återvänder men spelar bisarrt nog en annan pilot). När Max med sina sista krafter staplar in i bosättningen Bartertown ramlar han rakt in i ett getingbo. Snart får han stifta bekantskap med stadens ledare Auntie Entity (Tina Turner) och hennes underjordiska motståndare; dvärgen Master och jättelika muskelknutten Blaster (tillsammans... Masterblaster). Snart blir Max intvingad i Auntys intriger och hamnar i Thunderdome, den arena där Bartertowns tvister avgörs med blodiga slut. Berättelsen fortsätter ute i ödelandet där de tidigare nämnda barnen kommer in i bilden där någonstans förvandlas allt till en stor smetig sörja.

Visst finns det ljuspunkter, den första akten är stundtals riktigt bra. Bartertown är en imponerande konstruktion och stämningsmässigt finns det scener här som är bland de bästa i trilogin. Tina Turner är förvånansvärt ok i rollen som  Aunty och flera andra karaktärer, som The Pig killer, är färgstarka på rätt sätt. Men där någonstans slutar det positiva, för "Mad Max Beyond Thunderdome" är seriens klart svagaste del. Actionscenerna är bleka, manuset torftigt och när de gulliga ungarna tar över blir det hela snabbt en snoozefest av rang. Det är som om filmen regisserats av en blek Spielbergkopia istället för den biltokige, våldsfrossande Miller.

Trilogin om Max Rockatinsky är inskriven i filmhistorien sedan länge och det välförtjänt. Men med facit i hand så handlar det mest om den utmärkta "The Road Warrior" som fortsätter att inspirera nya generationer. Den avslutande delen gör vi bäst i att glömma och det kan ju – om man vill vara snäll – vara ett alldeles utmärkt läge för George Miller att återigen visa vad skåpet ska stå med nästa års reboot.