Music by John Williams 2024

Även om du, mot all förmodan, inte har hört det tämligen vanliga namnet John Williams (eller egentligen, Johnny Williams) så har du definitivt hört hans filmmusik. Med “Star Wars”, “Harry Potter”, “Hajen”, “Indiana Jones”, “Schindler’s List”, “E.T.”, “Jurassic Park” och många många fler på sitt CV så hoppas jag inte att någon har haft en barndom utan att en enda liten John Williams-melodi dykt upp.

 

Hans verk är så pass välkända att det ofta bara krävs ett par noter innan människor världen över nickar igenkännande och ler. Hans filmiska tillika spänningshöjande musik är ikonisk, tidlös och hela hans långa karriär förevigas här i denna hyllande dokumentärfilm.

 

Tidslinjen tar avstamp vid hans allra första stapplande steg in i kompositörsvärlden, till hans nedslag i Hollywood och hans många återkommande samarbeten med Steven Spielberg. Längst vägen hör vi kommentarer och entusiastiska komplimanger rulla in från storheter som den nämnda Spielberg, Ron Howard, J. J. Abrams, George Lucas, Chris Columbus, Chris Martin och ja, listan kan göras lång. Alla medverkande är lika ivriga som kanske varenda filmälskare där ute; att berätta om alla de förundrade och lyckosamma känslor som John Williams musik och melodier har fått dem att känna.

 

Det kluriga med den här typen av dokumentärfilm är hur tekniskt man kan gräva men samtidigt passa in hos den breda publiken som egentligen bara vill avnjuta spännande musik. De många (för det verkar alltid finnas fler) musikstyckena har sin egna lilla bakgrundshistoria som var och en får sitt utrymme, om än ibland lite kort, alltigenom vår dokumentär. Det är riktigt intressant att höra hur Williams ofta komponerat specifika stycken till olika karaktärer, så att tittaren snabbt kan förknippa och identifiera en scen med en karaktär, ibland utan att denne ens medverkar i sagda scen.

 

Den idag 92-åriga John Williams själv, som påminner om en mysig morfar, hamnar dessvärre ibland i skuggan av alla andra som vill prata om honom. Hans 54 Oscarsnomineringar nämns i förbifarten som något “mindre viktigt” och han framstår som både jordnära och rent av blygsam.

 

Jag föredrar när de mer personliga delarna glimtar fram och njuter av de små berättelserna om hur han nästintill skrattade åt den temporära filmmusiken i “Hajen”, som han snabbt kastade åt sidan för att istället komponera och sätta en allt mer äventyrlig touch. Det här är inget annat än en person som rakt igenom förstår musik och hur ett berättande görs, trots att han själv erkänner att han aldrig varit särskilt intresserad av film i sig.

 

Det här är en dokumentär speciellt riktad mot filmälskare, och framförallt ett kärleksbrev till de som förstår eller förälskat sig i kopplingen mellan film och musik. För vad vore egentligen film utan musik?

 

I ett avbrott mellan de många prisande orden diskuteras denna fråga och det lyfts huruvida filmmusik idag inte uppskattas lika väl som den en gång gjorde. De har antagligen helt rätt, för den pampighet och de rysningar som bara en ordentlig orkester ledd av en välrenommerad kompositör kan förmedla, det kan faktiskt inga digitala verktyg sno åt sig och masskopiera.

 

“Music by John Williams” är en smart påminnelse om att uppskatta hur ljud och musik har format den filmvärld som vi idag alla älskar.