Never Rarely Sometimes Always 2020

17-åriga Autumn (Sidney Flanigan) bor i en liten stad i Pennsylvania, där hon går i skolan, spelar gitarr och jobbar extra i en mataffär tillsammans med sin kusin Skylar (Talia Ryder). Filmen inleds med ett uppträdande på skolans talangshow, där hon står ensam och skör på scenen och sjunger en folkvisa när en kille i publiken skriker ”slampa!” Samma kille häcklar henne på pizzerian efteråt där hon sitter med sin familj, den passiva mamman (Sharon Van Etten) och hårda, ogillande styvpappan (Ryan Eggold). Det slutar med att Autumn slänger ett glas vatten i ansiktet på pojken och går därifrån.

Vi får aldrig reda på bakgrundshistorien till detta, men sekvensen visar kristallklart hur hennes tillvaro ser ut, och hur lite stöd hon har från sin omgivning. Autumn är nämligen gravid, och eftersom abortlagarna är strikta i Pennsylvania, tvingas hon ta bussen till New York City. Hon får hjälp av Skylar, men vad som skulle ha blivit ett enkelt ingrepp under en dagsresa visar sig snart bli betydligt mer komplicerat än så.

Regissören och manusförfattaren Eliza Hittman har skapat ett berättartekniskt mästerverk! Inte minsta lilla överflödiga tråd finns med utan berättelsen för oss stadigt framåt (och nedåt måste erkännas – filmen är brutalt uppriktig och inte helt lätt att se). Vi får veta det vi behöver och resten, som vem pappan är, lämnas osagt. Där finns tillräkligt många faror i de oskyddade tjejernas tillvaro och aborten är bara en lösning för stunden, för den här gången, men vad händer när tjejerna är tillbaka?

Stilmässigt kan filmen liknas vid en dokumentär, eller beskrivas med filmtermen neorealism, där mycket av handlingen utspelas i realtid. Det gör att tempot kan kännas långsamt för den otålige, men det får också en suggestiv, hypnotisk effekt och gör en till medregissör – man åker in i tjejernas tillvaro som om man var där, och man har nog med tid för att fylla in luckorna själv av det manuset lämnar osagt.

”Never Rarely Sometimes Always” känns som en viktig film att se, främst av elever i skolorna med efterföljande diskussion, men även för filmstudenter som praktexempel på skickligt filmskapande. Filmen vann pris både på Sundance och Berlins filmfestival, och får fyra starka poäng av mig!