Nicke Nyfiken 2006

Vem kommer inte ihåg den nyfikna lilla apan Nicke Nyfiken? Att den överhuvudtaget skulle bli aktuell för en filmatisering blev en glad överraskning för många. Producenterna planerade att göra en spelfilm, men på inrådan av diverse djurskötare tog man det kloka beslutet att satsa på en klassisk animering istället. I den här opublicerade historien får vi reda på hur Nicke får sitt beryktade namn och hur han träffar Mannen med den Gula Hatten för första gången, samt hur i hela friden denne fick idén att skaffa en helgul dress. Dessutom får vi se hur Nicke hamnar i den stora staden New York.

I “Nicke Nyfiken” möter vi Ted (Will Ferrell), en väldigt entusiastisk guide vid Bloomsberry Museum som ger en rundtur till en grupp skolbarn och deras lärare Maggie (Drew Barrymore), som av en händelse råkar vara Teds största fan. När museets ägare, Mr Bloomsberry (Dick Van Dyke) informerar Ted om att hans älskade museum måste stängas på grund av undermåligt underhåll, beslutar de att drastiska åtgärder är nödvändiga i ett sista försök att rädda museet, nämligen ett häpnadsväckande utställningsföremål som aldrig har skådats på ett museum tidigare. Mr Bloomsberry visar Ted sin hemliga journal med en karta till ett försvunnet tempel hos afrikanska stammen Zagawa. Att hitta och föra tillbaka den gigantiska gudabilden för en utställning skulle rädda museet! Upprymd börjar Ted att planera sin resa till Afrika och inhandlar rätt utrustning och kläder, inkluderat gula safarikläder med matchande hatt.

Direkt i öppningsscenen där Nicke busar med djungelns alla djur så tar man den lille krabaten till sitt hjärta. Oj, vad han är gullig och charmerande. Nicke är precis som jag vill att han ska vara, nyfiken och full av äventyrslusta. När han väl träffar på Mannen med den Gula Hatten inser man snart att de är ämnade för varandra och deras samspel fungerar riktigt bra. De skrattar och leker kurragömma om vartannat och Nicke utsätter sin nyfunna vän för äventyrliga situationer. Men vad gör det, de har ju blivit oskiljaktiga vänner. Man lider med lärarinnan Maggie som försöker få Ted att inse att hon verkligen tycker om honom som gör allt för att få upp ögonen på den gulklädde museiguiden. Men skam den som ger sig.

Att filmatisera en klassisk barnberättelse känns som ett omöjligt uppdrag, men bokens karaktärer framställs på ett bra sätt. Jag är glad över att Nicke inte blev en överintelligent babblande apa utan låter och beter sig som en liten nyfiken apa bör göra. Man känner igen de enkla och simpla teckningarna från böckerna som enligt producenterna var ett medvetet val. Will Ferrell som gör Teds röst i originalversionen gör ett suveränt jobb, hans sinne för komik kommer fram betydligt bättre när man slipper se den irriterande människan bakom rösten. Andreas Nilsson som gör den svenska rösten ihop med bl.a. Helen Sjöholm, är inte ett lika känt namn (eller röst för den delen) hos publiken men lyssnar man bara till dubbningen så fungerar den förvånansvärt bra vid en jämförelse.

Att det är en barnfilm märker man på alla godmodiga karaktärer som är så omtänksamma och förstående. Nu vet vi ju att så fungerar det inte i den bistra verkligheten med svartsjuka, intriger och allmän otur. Men nu befinner vi oss i Margret och H.A. Reys värld där Nicke Nyfiken huserar. Samtidigt blir historien lite väl förutsägbar, ”Nicke Nyfiken” följer ett beprövat koncept inom animerad film och bjuder inte på några större överraskningar. Men det är trots allt en trevlig nostalgitripp och den kommer sannerligen uppskattas av de yngre barnen samt alla med barnasinnet i behåll.