Point Break 2015
Synopsis
Den unge FBI-agenten Johnny Utah (Luke Bracey) infiltrerar en grupp spänningssökande elitidrottare - ledd av den karismatiske Bodhi (Edgar Ramirez). Extremidrottarna misstänks ha utfört en rad brott på extremt ovanliga sätt. Djupt undercover, och med sitt liv i omedelbar fara, försöker Utah bevisa att de är arkitekterna bakom en rad ofattbara brott. Remake av filmen från 1991.
Info
Originaltitel
Point Break
Biopremiär
5 februari 2016
DVD-premiär
30 maj 2016
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Noble Entertainment
Åldersgräns
11 år
Längd
I stort sett pointless
”Point Break” övertrumfar det tjugofyra år gamla originalet tre miljarder gånger räknat i muskulösa stuntscener. Mellan de muskulösa stuntscenerna får den däremot den riktiga ”Point Break” att framstå som ett sällsynt mästerverk. När man når sin brytpunkt hänger helt och hållet ihop med den egna toleransnivån för infantil dialog och grabbigt adrenalinpundande.
Är det motiverat att göra en remake på kultrullen ”Point Break” (1991) så här tjugofyra år senare? Inte bara motiverat, svarar marknadskrafterna bakom denna identitetslösa ansats, det är ett självändamål. Bara det görs. Därför går det utmärkt att lägga hela budgeten på spektakulära extremsportsekvenser och låta resten - dialogscener, handling, logik - lösa sig självt bäst det vill. Det här är en produkt som ska avnjutas på YouTube eller motsvarande, där det går smidigt att snabbspola sig fram genom samtliga scener som inte är ämnade att adrenalinchocka publiken.
Handlingen är, enligt pressmaterialet, ”inspirerad” av originalet. Den före detta extremsportaren Johnny Utah får som ambitiös FBI-student i uppdrag att nästla sig in hos en synnerligen fräck banditliga, vars signum är att utföra omöjliga brott i kombination med halsbrytande stuntmanövrar. Ledaren för gänget kallas även den här gången för Bodhi, trots att inte förmedlar några Buddhaliknande kvaliteter överhuvudtaget.
Tillsammans med sina kumpaner praktiserar denne jetsetande hipster en filosofi som går ut på att utföra extremt svåra extremsportsutmaningar - åtta till antalet, den ena mer förnuftstrotsande än den andra - i övertygelsen om att man då ”ger tillbaka” till jorden, som ju håller på att gå under av miljöförstörelse. I återbetalandet ingår också att då och då råna ett flygplan eller knäcka en guldreserv och låta bli att inkassera bytet, eller överlämna det åt fattiga människor i Mexiko. Konceptet är lovvärt men lite oklart, så där åt Robin Hood-Greenpeace-Nitro Circus-hållet.
När Johnny Utah i en handvändning lyckats infiltrera rånargänget hamnar han och Bohdi ofta i abstrakta men samtidigt fåordiga diskussioner av andlig karaktär. Det är i dessa scener tydligt att Bodhis Paulo Coelho-doftande plattityder påverkar huvudpersonen kraftigt. Han har i sin tidigare tillvaro aldrig övervägt truismer av typen: ”Man måste finna sin egen väg.” Ett uppvaknande!
Det finns en kvinna med i handlingen också. Hon får en riktig dialogscen och fungerar i övrigt som en sorts allvetande nymf som skrider (eller klättrar eller simmar) runt och ler inkännande mot Johnny Utah. Trots att hon uppenbarligen hör till gänget är hon aldrig med på de farliga grejerna. Alla vet ju att adrenalin och extremsportande uteslutande är en angelägenhet för grabbarna.
En av flera anledningar till att Kathryn Bigelows machostinna original omfamnas som en kultfilm av många (undertecknad inkluderad) är personkemin mellan Keanu Reeves energiske FBI-infiltratör och Patrick Swayzes surfarblonda hippieledare.
Man kan ganska snabbt konstatera att personkemi inte har varit huvudfokus den här gången. Det är svårt att klandra skådespelarna allt för mycket eftersom dialogen sannolikt hade varit svårjobbad för vem som helst. Med jämna mellanrum tycks de skapande krafterna helt tappa tålamodet när tempot blir för lågt. I sådana lägen klipper man mycket abrupt till nästa scen, där huvudpersonerna i nio fall av tio står på någon ohygglig bergstopp som de ska kasta sig ner för. Någon i sällskapet säger ”Wooah!”, men givetvis inte lika bra som Keanu.
Hur lätt det än är att avfärda allt som sker mellan actionscenerna som mekaniskt och tafatt i största allmänhet så går det inte att klaga på ambitionsnivån när ”Point Break” väl gör det enda som den har föresatt sig att göra. Två sekvenser står ut ur mängden av luftakrobatiska kamikazeövningar. I en vansinnig scen glidflyger Johhny och Bodhi och grabbarna nedför en dalsänka i de franska alperna, vid ett annat tillfälle friklättras det på mardrömshöjd över en sydamerikansk djungel. Här fungerar 3D-tekniken ovanligt bra, och både svindelkänsla och maggrop aktiveras våldsamt.
Sedan ska det pratas igen. Då passiviseras frontalloben våldsamt.
| 19 januari 2016 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Knappt ens en film. Betyget 2/5 är generöst, men jag sätter detsamma då actionsportscenerna är magnifika. Men handlar filmen ens om något? Se första halvan som är riktigt snygg och kul. Sen när skaparna kommer på att de måste göra någon sorts film också med en handling blir det outhärdligt dåligt.
Ny version av min favorulle från 1991, japp och den kom inte ens halvvägs i närheten av den intensitet, spänning och feeling som originalet har!!
Däremot har den intensiva actionscener, det är därför den endast kommer gå som 3D, vilket var oerhört onödigt för det var väl en scen i början sen var det bara djupet filmen 3D gav.
Men det som var roligt är att det är Europa som rule i filmen, skurkarna består av en spanjor, en norrman, en tysk och vår egna svenska Matias Varela (från Snabba Cash) så det var extra kul och filmen känns ung och 2015, så cred for that. Men tom som ett uppdrucken ostron. Ingen tyngd i storyn, bara yta och flashiga actionscener. Lite ögongodis och massa hype…så betyget blir en svag 3a för mig..
Cast: Luke Bracey, Édgar Ramirez, Clemens Schick mfl…
aaa