Quarantine 2008

Personligen har jag svårt att förstå drivkraften bakom alla remakes av icke-amerikanska skräckfilmer, som numera verkar sprida sig likt det zombievirus många av dem skildrar. Förutom att man såklart hoppas på att kunna driva in en handfull med dollars. I fallet "Quarantine" har man knappt ens håvat in några summor att tala om. Och jag tror inte att det är många som talar om själva filmen heller.

"Quarantine", liksom "Rec", är en zombieskräckis filmad med en skakig handhållen kamera i samma dokumentära anda som "Blair Witch Project" och den senare "Cloverfield". Jennifer Carpenter från tv-serien "Dexter" spelar tv-reportern Angela Vidal, som tillsammans med sin kameraman ska dokumentera en natt på en av Los Angeles brandstationer. Trots att Angela innerligt hoppas på lite action, dröjer det innan första utryckningen sker.

Medan hon väntar otåligt slänger hon käft med brandmännen, flirtar hejdlöst och testar på att glida ned för brandstången både en och två gånger. Carpenter gör i stort sett samma tomboy-roll som i "Dexter", bara lite mindre plågad och bitter och definitivt med mer humor. Men det funkar rätt bra och är ganska underhållande, trots att man ibland suckar inombords åt kliché-grodorna som hoppar ur deras munnar och åt stereotyperna de faller in i.

Det är först när händelserna obönhörligen börjar eskalera som Carpenter, och så småningom hela filmen, tappar ansiktet. Efter timmar av generisk dialog kommer det där efterlängtade 112-samtalet. Någon har larmat efter att ha hört oroväckande skrik inifrån grannens lägenhet. Brandmännen Jake (Jay Hernandez) och Fletcher (Johnathon Schaech) rycker ut med en uppspelt Angela i släptåg och möts på plats av två polismän och en grupp oroliga hyresgäster.

Till Angelas skräckblandade förtjusning måste Jake till slut slå in dörren till lägenheten i fråga. Förtjusningen börjar snabbt falna när de möts av den dreglande hyresgästen Ms. Espinoza, som uppvisar symptom hos en rabiesmittad och till slut attackerar en av polismännen för att bita denne i halsen. Medan detta sker på insidan av huset har CDC (Center for Disease Control) på utsidan beslutat att spärra in hela hyreshuset, inklusive personerna däri. Innan de hinner säga zombie, upptäcker alltså samtliga på insidan sig ha blivit satta i ofrivillig, och orimlig, karantän.

Remakes är som sagt för mig ett ganska märkligt fenomen, i synnerhet när originalet är så bra att det inte finns någon anledning att talla på det. Den enda rimliga förklaringen jag kan komma på förutom pengar, är att man vill eliminera en kulturell klyfta för att bättre locka hemmapubliken. Men kom igen, hur påtaglig är egentligen den klyftan i "Rec"? Inte så värst enligt filmmakarna själva i alla fall, eftersom de med "Quarantine" i stort sett serverar exakt samma film, förutom att den utspelar sig i Los Angeles. Och är en kvart längre.

Om amerikanerna får välja, verkar de dessutom föredra sin zombieskräckis extra blodig och våldsam, istället för med en dos av spanska kalla kårar längs ryggraden. Därför blir "Quarantine" i mina ögon inte bara överflödig, utan faktiskt sämre än sitt original. Den där extra kvarten (som känns extra lång) har gått åt till att låta Angela bli en olidlig och hysterisk idiot som jag till slut vill döda själv (vilket väl ändå inte kan vara meningen) och till att klämma in så mycket "chockerande" bilder som möjligt. Även den inte så äckelmagade lär vilja blunda, om inte annat så av tristess. Det som slutligen får mig att fullständigt ta mig för pannan av pinsamhet, är när jag inser att om man har sett trailern, så har man sett hela filmen. Och alla skrämseltekniker har effektivt drunknat i Angelas hysteriska hyperventilerande.