Saving Mr. Banks 2013

Handlingen koncentrerar på filmatiseringen av skaparen P. L. Travers berättelser om barnflickan Mary Poppins som flyger in med ett paraply hos familjen Banks på Cherry Tree Lane. Det tog 20 år av förhandlingar innan Disney-imperiet fick köpa rättigheterna till Mary Poppins-serien och hade säkert dröjt ännu längre om ägarinnan inte blivit luspank.

På villkoret att hon skulle ha sista ordet när det kom till produktionen lämnade hon slutligen över de signerade papperna men det var en kompromisslös järnlady som huserade i salen tillsammans med manusförfattare (Bradley Whitford) och kompositör (Jason Schwartzman) långt innan regissören ens hunnit utbryta "tystnad, tagning". Inget rött fick figurera i filmen - "jag har plötsligt fått för mig att jag är väldigt anti-rött", Dick Van Dyke skulle inte få spela Mr. Banks, filmen fick inte vara en musikal och fick absolut inte innehålla några animationer.

I slutändan möttes inte många av kraven men Travers hade inget att vara missnöjd över då filmen med Dick Van Dyke och musikaldrottningen Julie Andrews i huvudrollerna kammade hem hela fem stycken Oscarsstatyetter på galan 1965.

Bakom varje stort geni döljer sig oftast en tragisk barndom och barnboksförfattarinnan hade självklart även hon ärr och inre demoner att göra upp med från det förflutna. "Saving Mr. Banks" är en snyfthistoria som hoppar i tid mellan Maryborough, Queensland i Australien där barnaåren tillbringades, och London och Los Angeles under 1960-talet för att bilda en uppfattning om hur hennes stora alster kom till. Colin Farrell spelar en idealistisk pappa, bankmannen med fickpluntan i tryggt förvar som varit en av huvudinspirationen till Mary Poppins.

Regissören John Lee Hancock ("The Blind Side") dukar upp en "Finding Neverland"-historia tillsammans med filmkompositören Thomas Newman, rolig och insmord med ett sagolikt stoft men inte bara glättig. Eminenta Emma Thompson är på topp, alldeles bedårande som den tedrickande P. L. Travers. I förväg var jag självklart mer eller mindre kritisk till vad som väntade då produktionsbolaget bakom filmen skulle låta grundaren själv porträtteras. Men finurligt nog har man låtit Disney stiga åt sidan och bli en bikaraktär som inte faller offer för smicker.

Mary Poppins har fått sig ett rejält ansiktslyft och det är fint att se hur mödosamt och respektfullt det går att gestalta en persons liv i ett hav av medelmåttiga biopics som "Diana" och "The Fifth Estate".