Solomon Kane 2009

Den elake killen är mannen från titeln, Solomon Kane, en legosoldat med våld i blodet. Skoningslöst svänger han sitt svärd och dödar sig fram tills den dag han får veta att hans väg är en väg mot helvetet, så han flyr från sitt öde och avsäger sig alla våldsamheter. Det går bra tills ödet vill annorlunda, oskyldiga hamnar i vägen, och hans inser att det finns mer än ett sätt att sona sina brott.

Så långt allt väl, plotten är enkel och på intet sätt nyskapande, men det är okej, så länge det hanteras på ett fräscht sätt eller åtminstone med underhållande självdistans, och det är här "Solomon Kane" faller. Faller hårt.

Det börjar och slutar med dialogen. Egentligen hade jag nog lättare kunnat acceptera filmen som lättuggad underhållning för stunden om bara dialogen fungerat, men den är så urbota korkad, så högtravande, klichéfylld och falsk att det inte finns några ursäkter. Jag förstår inte, kommer aldrig kunna förstå, hur någon kan skriva sådant och tänka att det här, att det skulle kännas fräscht och tufft. Om det kom fram att Michael J. Bassett, som både skrivit och regisserat, och innan "Solomon Kane" gjort en handfull saker jag inte hört talas om innan), plockat dialogen direkt från gamla filmer skulle det inte förvåna mig ett jota. Det skulle kännas logiskt.

Och när vi kommit förbi det lagret blir alla andra skavanker så mycket tydligare. Plotten må vara utan nämnvärda hål men den är fortfarande mycket tunn, och försök att skapa stämning misslyckas totalt. För jag antar det är vad man försöker göra. Som sagt är den visuellt lik "Van Helsing", och för all del "Underworld", även här vill man framställa en grådassig, mörk, verklighet som bara blir grådassigt plastig. Jag antar det är specialeffekterna som stjälper till här, även om man inte öser på med lika mycket som i "Van Helsing" (vilket jag är tacksam för), håller kvalitèn samma låga nivå. Till och med slagsmålsscenerna är gråa. Bleka och ganska intetsägande.

Skådespeleriet är det väl egentligen inget fel på, här finns duktiga aktörer som gör så gott de kan med materialet, som James Purefoy i titelrollen, men frågan är varför Max von Sydow väljer att göra ett av sina få, korta, filmiska inhopp i sådan här dynga? Pengarna, måste jag ta för givet, för att inte förlora min mentala hälsa.

Solomon Kane skapades 1928 av Robert E. Howard, författaren som är mer känd för en barbar vid namn Conan. Jag har inte läst någon av hans historier men är tillräckligt bekant med karaktären för att ha sett fram emot en filmatisering, för jag kände att det är något jag skulle uppskatta. Rätt utfört tror jag det fortfarande, helst en något mer jordnära, mindre datorkåt tolkning. Som exempel visade "The Expendables" nu senaste att man fortfarande kan göra bra action utan att blanda in grafiska effekter. "Solomon Kane" visar egentligen bara hur man, oavsett område, inte ska göra.