Sound of Freedom 2023

Det är ovanligt att en film som inte handlar om politik blir såpass politiskt laddad att ena sidan automatisk tar avstånd medan den andra hyllar den till skyarna utan minsta förbehåll. Rotten Tomatoes 99% publikgodkännande kommer med stor sannolikhet från den sistnämnda gruppen, medan filmkritikernas 67% gissningsvis innehåller en del av de förstnämnda. Så jag är redan synpunktsfärgad innan jag ens bänkat mig i salongen, men fast besluten att “tänka bort” alla kontroverserna jag bombarderats av och försöka att se filmen med ofärgade linser.

 

”Sound of Freedom” är ju inspirerad av verklighetens Tim Ballard, specialagenten från USA:s departement för inrikes säkerhet som startade den ideella föreningen Operation Underground Railroad (OUR) för att rädda barn från människohandel i olika länder. Ballard själv, en Trump-allierad Mormon som tror på QAnons konspirationsteorier, är kontroversiell inte bara för sina associationer men även då det framkommit att OUR:s meritlista inte helt hållit tätt för en närmare granskning.

 

Filmen är dock ingen dokumentär utan en Disney-ägd (till en början åtminstone innan bolaget lade den på hyllan) hjältesaga regisserad av Alejandro Gómez Monteverde. Angel Studios lyckades få loss den, och med hjälp av crowdfunding och gerillamarknadsföring (en uppmaning att köpa biljetter via QR-kod som främlingar kan ladda ner för att se filmen och föra budskapet vidare) göra filmen till en av sommarens största biosuccéer i USA.

 

Innan vi möter filmens Tim (Jim Caviezel, även han kontroversiell då han gått ut med liknande konspirationsteorier) introduces vi för de två små syskonen Rocio (Cristal Aparicio) och Miguel (Lucás Ávila) i Sydamerika, när de luras iväg från sin pappa av den eleganta talangscouten Giselle (Yessica Borroto Perryman). Man kanske ska inflika en varning redan här om att filmens tema gör den bitvis svårtittad. För även om ingenting explicit visas (så klart!) vet man vart barnen kommer hamna. De “modellar” godtroget framför "talangscoutens" kamera, det smetas på läppstift, knäpps upp knappar, hår släpps ut och barnen uppmuntras att le skälmsk. Pojkarna får smeknamn som “Lilla Teddybjörnen”. Filmen sätter tonen med en ont-i-magen-varning från första stund.

 

En pedofil grips i USA. Tims yngre kollega skakar på huvudet och säger att han nog inte kan klara av det här. Tim har gripit 288 pedofiler under sina år men när kollegan frågar hur många barn han räddat har han inget svar. Man kan bara ana den psykiska belastningen när han tvingas titta igenom bevismaterialet - pedofilens filmer - och frustrationen av att inte kunna hjälpa barnen som befinner sig utanför USA och därmed utanför hans jobbområde. Det blir upptakten till att säga upp sig, starta OUR, och ge sig iväg på en intensiv räddningsaktion i Colombia.

 

Filmen skulle kunna kortats ner något mot slutet, men i övrigt håller den min fulla uppmärksamhet. Starka scener berör genom det brottsvidriga temat som demonstreras (övertydligt måhända men effektfullt) av exempelvis ett litet barn hopkrupet på sängen medan en berusad man tornar upp sig och knäpper upp gylfen. Filmen följer dock hjältekonceptet med den tuffe räddaren, så i enlighet med genren finns lite utrymme för några djupare personporträtt. Mira Servinos roll till exempel som Tims fru existerar endast för ett par repliker där hon säger att hon stödjer hans beslut att åka till Colombia. Man märker knappt att hon är där.

 

Desto mer ser vi av Tim, som tycks bära världens lidande på sina axlar, ofta i närbild. Han är den klassiske hjälten som hjälper de mest utsatta, de som inte kan försvara sig. Han är det sista hoppet som dyker upp när allt tycks förlorat. Han är här för att skipa rättvisa, en Hallmarkversion av Clint Eastwood.

 

Angel Studios distribuerar filmer med religiösa förtecken. Jag upplevde inte ”Sound of Freedom” som direkt predikande (förutom möjligtvis i epilogen som dessutom är ren propaganda för OUR), men det är uppenbart att Tim drivs av Guds rättfärdighet. När Tim lurar en fängslad pedofil att avslöja namn och adresser, klämmer han till med ett dundrande bibelcitat innan pedofilen återigen fängslas av polis. Samarbetspartnern Vampiro (Bill Camp) som vigt sitt liv år att rädda barn i Colombia, berättar för Tim att han gör det för att “när Gud säger åt dig vad du ska göra, finns inte rum att tveka”.

 

Handlingen åtföljs av stämningsmusik, däribland en återkommande körsång vars text avslöjas på slutet: “God’s children are not for sale”. Det är en fras Tim använder några gånger, om syftet med räddningsauktionerna skulle vara oklart.

 

Men i slutändan är filmen en actionthriller med ett humanitärt budskap som någon politisk sida knappast kan vara oense om. Arkivmaterial från övervakningskameror har klippts in som visar riktiga kidnappningar och räddningsteamets material ur verklighetens fritagning. Människohandel är en miljardindustri med USA som toppdestination. Flera människor lever under slavliknande förhållanden idag än under den moderna mänsklighetens historia sammanlagt. Många av dessa är barn. Kudos till filmmakare som uppmärksammar detta.