Stöld 2024

Vidderna breder ut sig framför kameran i all sin magnifika skönhet. En renhjord stormar fram genom det snötäckta landskapet. Naturen tar huvudrollen från den första sekunden av filmen. Det passar perfekt när berättelsen som vi ska följa har en folkgrupp som spirituellt är ett med just naturens och speciellt sina renars väsen i centrum. Samerna är närapå aldrig representerade på film, vilket gör upplevelsen speciell.

 

Mitt i allt det vackra som miljöerna bjuder på så sjuder en infekterad konflikt. Den bygger på hat och fördomar som funnits långt tillbaka i historien.

 

Samernas livsstil kolliderar med den övriga bygdens behov. Gruvan där övriga som bor i det lilla samhället jobbar vill ha mer mark och det innebär utplåning för rennäringen. Samtidigt har under tio år renar dödats under rituella former och ingen förövare har gripits. Polisen rubricerar brotten som stöld och försöker inte ens utreda.

 

Renskötaren Elsa (Elin Kristina Oskal) har i ett decennium av rädsla hållit tyst om viktig information i fallet. Hon plågas fortfarande av barndomstraumat. Det hon inte är tyst om är däremot de starka åsikter som hon har i konflikten. Hon vägrar att acceptera det som hennes folkgrupp utsätts för, vilket skaffar henne fiender både inom och utanför hennes egna sfär. Våldet ligger i luften och samernas lojalitet till sitt arv sätts på stenhårda prov.

 

Manuset signerat Peter Birro och baserat på Ann-Helén Laestadius roman låter drama möta thriller på ett friktionsfritt sätt. Det kunde varit vassare, men det tappar aldrig greppet om tittaren. Filmens hjärta består av samefilosofi och karaktärernas själasökande kring sin etniska identitet. Klimatändringarnas roll i det som händer ignoreras inte.

 

Spänningen får växa fram långsamt även om redan den suggestiva inledningen har grymma bilder som lägger grunden till kriminalintrigen. Atmosfären är inte helt olik den i "Jägarna" även om den här filmen inte är ens i närheten av den intensitet som Kjell Sundsvalls klassiker hade. Ett stort bidrag till den täta stämningen är musiken. Den understryker naturens skönhet, ekar av samernas traditionella toner och är hotfullt dov där det krävs.

 

Poesin har en naturlig plats här och får tillåtelse att ta det utrymmet. Dialogen är ofta lika vackert skriven som bilderna den kommer med. Fotot gör miljöerna rättvisa och effekter låter oss avnjuta magin i ett norrsken. Färgerna och sättet som de kombineras på är starka, men det blir aldrig överestetiskt. Allt känns äkta.

 

Oskal imponerar i rollen som kraftfull och orädd protagonist i vuxen ålder. Risten-Alida Siri Skum är sensationellt uttrycksfull som flickan Elsa. Jag spår en storartad skådespelarkarriär för denna blott 12 år gamla talang.

 

Martin Wallström har tydligt visat att han kan spela karaktärer med en farlig sida. Här tar han det hela vägen och gestaltar med skrämmande närvaro en man driven av rått hat. Guldbaggar vore på sin plats till alla tre och alla andra är enormt trovärdiga.

 

"Stöld" är dramatik som ger oss inblick i en fascinerande kultur. Den manar till eftertanke och lyckas med det. Trots viss känsla av slentrian i utförandet så är den väldigt sevärd.