Suicide Room 2011

Dominik (Jakub Gierszal) är en kaxig, bortskämd överklasskille som mobbas ut av sina kamrater när hans homosexualitet kommer ut. Han söker tröst på ett nätcommunity där han får kontakt med Sylwia som uppmuntrar honom till självmord.

Filmens största problem är att man aldrig riktigt lär känna eller bryr sig om Dominik. Han är envist emo och inåtvänd som kombinerar en dryg, otrevlig attityd med hysteriska utbrott. Det är en möjligtvis delvis verklighetstrogen bild av moderna tonåringar men även en ganska stereotypisk och dyster sådan. Dominik förblir tyvärr en irriterande karikatyr.

Filmens intressantaste delar tillhör Dominiks föräldrar som överbeskyddar men samtidigt försummar honom och försöker tafatta skaffa hjälp när det redan är för sent. Det finns också några gripande ögonblick kring Dominiks förvirrade sexualitet och hur han tvingas komma ut inför svikande skolkamrater som påbörjar en hetsig mobbningskampanj på nätet.

Dessvärre hamnar dessa delar av filmen i skuggen av alltför mycket tid som spenderas på den fantasivärld där de självmordsbesatta nätsurfarna träffas i form av datoranimerade avatarfigurer. Det är pretentiöst och tråkigt, och frammanar en obehaglig känsla av patetiska, ensamma losers som gömmer sig bakom påhittade identiteter på nätet. Ämnet tas upp i en scen men nämns inte mer efter det.

Långfilmsdebuterande regissören Jan Komasa har skapat ett ofta snyggt och häftigt hantverk med en del goda sidor och bra scener. Men vi har sett både bögars uppväxtskildringar och internetforumen som fenomen i betydligt bättre och mer minnesvärda filmer.