The Hater 2020

Arbetarklassgrabben Tomasz Giemza (Maziej Musialowski) straffar ut sig själv från juristlinjen genom att plagiera en uppsats. Lyckligtvis är han både driven, intelligent och framförallt moraliskt flexibel – som filmsociopat ligger han närmare Jake Gyllenhaals skrupelfria Luis Bloom i ”Nightcrawler” (2014) än en blodtörstig kuf som Travis Bickle. Vi har sett den sortens Tom Ripley-figur många gånger tidigare, men här är kontexten purfärsk och lyhördheten absolut.

Filmen utspelar sig så att säga i realtid, med ett polariserat samhällsklimat där konflikterna briserar från höger till vänster. Kulturkriget pågår för full kraft. Militanta nationalister och abortmotståndare mot HBTQ och liberalism. Fake News är legio och ett anonymt Twitter-konto kan driva människor till vettlösa våldshandlingar om bara tillräckligt många kopplar bort förmågan till eftertanke.

Tomasz hamnar på en trollfabrik förklädd till PR-byrå där han snabbt visar sig ha fallenhet för att sabotera karriärer och liv genom riktade kampanjer på sociala medier. Han blir befordrad från att sänka aningslösa influencers som kränger allergiframkallande fruktjuice, till att sätta käpparna i hjulen för en liberal borgmästarkandidat med vind i seglen.

Central för handlingen är Tomasz relation till den progressiva överklassfamilj som har bekostat hans misslyckade studier. Att bli accepterad av familjen Krasucka skulle fullända hans egen klassresa. Dessutom är han kär i dottern Gabi, som med sina medfödda privilegier och ekonomiska förutsättningar spelar flera ligor ovanför honom. Frågan är hur långt Tomasz är villig att gå. Det blir garanterat inga halvmesyrer – man vill ju inte vara sämre än Luis och Travis.

Rollbesättningen är klockren ut i minsta biroll. Den anemiske Maziej Musialowski själv har ett ansikte som växla från bottenlös förtvivlan till passionerat hat inom loppet av en bråkdels sekund. Den perfekta antihjälten väcker lika delar avsmak som empati och påminner tittaren om att arketypen går att stöta på i verkligheten också. Filmtiteln ”The Hater” är välfunnen, men Tomasz egen avsky är inte ideologiskt motiverad. Hans lojalitet kan köpas för pengar och hatet han känner försvinner inte i och med realiseringen av någon sorts samhällsutopi.

Han är en legosoldat och bara ett musklick bort. Och hans typ har som bekant framtiden för sig.