Tár 2022

På självaste internationella kvinnodagen hade “Tár” sin första visning i småstaden där jag bor. En film där Cate Blanchett gör ett enastående och starkt kvinnoporträtt som har givit henne en Oscarsnominering i den annalkande galan som går av stapeln på den kommande söndagsnatten som väntar i den stund då jag skriver denna recension. Jag har varit och sett filmen på bio i förberedande syfte inför galan. Nu ska jag berätta vad jag tyckte med en recension. Men först lite om handlingen. Regissören Todd Field har regisserat, skrivit manus och producerat Filmen "Tár" med Cate Blanchett i huvudrollen som den ikoniska musikern och kompositören Lydia Tár. Filmen "Tár" undersöker maktens föränderliga natur. Samt dess inverkan och varaktighet i vår moderna värld. En film baserad på en verklig persons öde med Cate Blanchetts begåvade skådespeleri i fokus ser på pappret bra ut. Att gå och se sådan film på den internationella kvinnodagen känns verkligen som en bra krydda. Att historien är en slags Me Too historia vinklad lite annorlunda skänker också en intressant ingrediens i formeln. Vi får följa Lydia Tár som är en firad lärare på musikakademien Juliard och dirigent för prestigefulla Berlins symfoniorkester. Hennes framgångar är på topp. Hon är en inspiration för många kvinnor och hon får även många kvinnor på fall. Med makt och framgång kommer konsekvenser. I Lydia Társ fall anklagelser om sexuellt utnyttjande och missbruk av makt. Att kön inte har något med maktmissbruk att göra gör filmens tema fascinerande. Det är inte den vinklingen av Me Too man brukar få vanligtvis. Cate Blanchett är med typ i varje scen i denna nära 3 timmar långa film. Flertalet scener är filmade i en enda tagning vilket skänker mer realism åt filmen i helhet. Vissa scener kan dock kännas väldigt långa och man tappar ibland intresset. Men när filmen har pågått i en timme så börjar intresset för filmens till stor del osympatiska huvudkaraktär att växa. Cate Blanchett skänker en del värme och lite torr humor till sin Lydia Tár. Det gör att man får viss sympati för henne när det går utför och hon blir hånad och anklagad istället för hyllad. Jag är inte så bekant med de verkliga händelserna. Så jag vet inte hur pass tillrättalagd historien är. Men det är inte filmens uppgift heller att vara en dokumentär historia baserad enbart på fakta. Hela vägen går inte filmen “Tár” hem hos mig. På grund av Cate Blanchetts magnifika skådespeleri på Oscarsnivå så ror hon filmen i land och det är på grund av henne som filmen är sevärd. Men det finns partier där man sitter och gäspar, väntar på att långa scener ska avrundas och att man ska komma vidare i filmens berättande. Men i sin helhet så blir man i alla fall intresserad av vem Lydia Tár är. Det är en konstnärlig film och en vacker, men något smutsig resa att dras med på. Man vet inte vem man ska tro på. Om Lydia Tár talar sanning kring om det bara är studenter som missförstår henne och blir olyckligt kära eller om det är hon som ger dem felaktiga signaler medvetet för att utöva maktmissbruk. Det är upp till betraktaren att avgöra. Sammanfattningsvis så är det en viktig film vi får. Mitt betyg till filmen “Tár” blir godkänt. En trea av fem möjliga i betyg.