The Jane Austen Book Club 2007

Sex personer, fem kvinnor och en man, drar igång en bokklubb i vilken de diskuterar Jane Austens romaner. Samtliga deltagare i dessa litterära diskussioner har ett mer eller mindre problematiskt känsloliv. Medvetet och omedvetet applicerar de utdrag ur Austens prosa på sina egna och andras liv, vilket i slutändan visar sig vara dem alla till hjälp.

Förtexterna är lovande. Dessa scener ger oss komiska studier av hur tekniska uppfinningar, som är tänkta att underlätta vardagen för oss, många gånger försvårar för och irriterar sina användare. Jag tänker då på kortläsare som av oklar anledning envist vägrar läsa det dragna kortet, automater som inte tar emot sedlar som är något skrynkliga och bärbara datorer som har en tendens att lätt falla till marken. Men när själva filmen inleds rasar dess nivå genast två snäpp och håller sig kvar där fram tills eftertexternas slut.

Den främsta anledningen till detta är att filmmakarna, så snart förtexterna avslutats, tappar den lätt ironiska komiken och använder sig istället av lite väl söta, ibland rent av kväljande, romantiska inslag som förmodligen är tänkta att roa. Till de läsare som kommer att protestera mot den nyss formulerade meningen, vill jag säga att jag är fullt medveten om att tanken med denna film inte har varit att visa ett socialrealistiskt drama, utan att ge biobesökarna en trevlig stund. Problemet är bara att de ansvariga personerna för ”The Jane Austen Book Club” har misslyckats rejält med det sistnämnda. För filmen är varken rolig, charmig eller underhållande. Den är bara tröttsam i längden, vilket säkerligen beror, till stor del, på att den är på tok för lång. 

Jag borde skriva att det är positivt att se en Hollywoodfilm som ger stort utrymme till flera medelålders kvinnliga karaktärer. Och så hade jag gjort, om rollerna hade varit något mer intressant utformade och lite mindre förutsägbara. Att den aktuella rollistan innehåller flera duktiga skådespelerskor, är bara till marginell hjälp.

Dessutom har jag ytterst svårt att lyssna till hur mogna damer (eller herrar) ventilerar sina känsloproblem genom att anknyta till och levandegöra diverse romangestalter. Men det antar jag är en högst personlig reflektion, som kanske inte delas av särskilt många och därför behöver du som läser denna text förmodligen inte fästa någon vikt vid detta.

Att ”The Jane Austen Book Club” får svensk premiär vid jul förvånar mig inte. Vid denna högtid brukar vissa människor tycka om att se intetsägande filmer. Inget fel i det, objektivt sett. Men dig, som har något högre krav än så, råder jag bestämt att undvika denna produktion. För om du inte har hunnit bli illamående och däst av för mycket julgodis, kommer du garanterat bli det efter att ha sett Swicords verk.