Dracula - The Last Voyage of the Demeter 2023

Regn, storm och ett okänt hot inifrån. En grupp människor kämpar för att överleva medan de betas av en efter en. Ja, vi har sett det otaliga gånger. Inte minst i ”Alien”-filmerna eller valfri slasher-rulle. Men den här Dracula-varianten på en båt är närmare Bram Stokers klassiska roman den bygger på och mindre ”Snakes on a Plane”.

 

Få skräckkaraktärer har så många gånger (över 200!) porträtterats på film som greve Dracula och försök att uppdatera eller modernisera blodsugaren har sträckt sig från fåniga (”Dracula 2000”) till inspirerade (Nicolas Cage i ”Renfield” som kom tidigare i år). Norska ”Trolljägaren”-regissören André Øvredahl har tacksamt nog gått tillbaka till Draculas rötter med en skildring av ett specifikt kapitel ur Stokers bok.

 

Filmen utspelas på titelfartyget som ska föra 24 omärkta lådor från Varna i Bulgarien till London. Men besättningen inser sakta men säkert att de har en mystisk fripassagerare ombord och en efter en blir de måltider för en utsvulten herre med vassa tänder. Vi i publiken vet ju såklart vem det handlar om men det tar karaktärerna lite längre tid. Kanske aningen för lång tid och filmens nästan två timmar långa speltid är ett av filmens främsta problem.

 

Det är nödvändigtvis inte helt galet att göra långfilm på ett relativt kort bokkapitel som utspelas i en begränsad miljö. Men manuset av Bragi F. Schut (”Escape Room”-filmerna) och Zak Olkewicz (”Bullet Train”) hade behövt en och annan finslipning. Medan de flesta action- och skräcksekvenser är effektiva så är dialoger långdragna utan att egentligen utveckla några rollfigurer. Motivationer och bakgrundshistorier nämns som bäst i förbifarten. Det blir väl pratigt och dessutom humorbefriat.

 

Med det sagt så lyckas Øvredahl med team och ensemble leverera en ytterst välgjord, välspelad och sevärd vampyrrulle i klassisk anda. Det är befriande med en Dracula som stundtals är ett skrämmande monster till skillnad från någon humoristisk eller romantisk. Skräckveteranen Javier Botets (”REC”, ”Mama”) rangliga uppenbarelse funkar fint för karaktären med imponerande makeup som för tankarna till den kusliga vampyren i ”Salem’s Lot”.

 

Även om rollfigurerna är aningen tunna så gör skådespelarna sitt bästa. Corey Hawkins (”The Walking Dead”, ”Straight Outta Compton”) är en solid hjälte och veteranen Liam Cunningham (”Game of Thrones”) fin som kapten. Bland alla karlar finns inte oväntat en kvinna (Aisling Franciosi, ”The Nightingale”) och ett barn (Woody Norman, ”C’mon, C’mon”) som får lite mer att göra än att se rädda ut.

 

Det blir i slutändan ännu ett prov på Andre Øvredahls förmåga att varsamt hantera genren efter sevärda bidrag som ”The Autopsy of Jane Doe” och ”Scary Stories to Tell in the Dark”. Det är snyggt och pampigt men passande musik av Bear McCreary (”Godzilla: King of the Monsters”, ”Freaky”) och läckert foto av Tom Stern (Clint Eastwood senare filmer) och Roman Osin (Øvredahls ovannämnda filmer).

 

Det är lätt att se varför skräckmästare som Stephen King och Guillermo del Toro hyllat filmen. Desto mer synd hur den mottagits av kritiker och publik, speciellt med tanke på dess långa produktionshistoria som startade redan 2003! Kanske saknades ett behov - kapitlet skildrades ju redan urartat i Francis Ford Coppolas ”Dracula” från 1992. Kanske saknades stora stjärnor som lockade - namn som Noomi Rapace, Viggo Mortensen, Jude Law och Ben Kingsley ska vid olika lägen varit involverade. Filmens titel är kanske inte heller någon kioskvältare. ”The Last Voyage of the Demeter” kommer knappast bli ihågkommen som någon klassiker inom vampyrgenren - men som småruskig, polerad Bram Stoker-filmatisering är den absolut värd en titt för inbitna (ursäkta ordvitsen) fans.