10 monsterfilmer som inspirerats av ”Alien”

På 1950-talet började det strömma science fiction-filmer om rymdmonster, inklusive ”Mars - dödsplaneten” (1958) som kom att agera direkt inspiration till ”Alien”. Men monstren var nästan uteslutande av fåniga, svajiga plasteffekter som idag är mer charmiga än skrämmande.

 

Ridley Scotts stora genombrott ”Alien” (1979) var dock banbrytande i hur den presenterade rymdmonster med förstklassiga specialeffekter som så småningom Oscarsbelönades. 45 år senare och otaliga uppföljare och spinoffs kommer nu en ny film i franchisen, ”Alien: Romulus”.

 

Däremot resulterade originalfilmens framgång i otaliga kopior, som med varierande kvalitet upprepade receptet med rymdmonster som löper amok och hotar intent ont anande människor. Här är några av de bästa, roligaste eller knäppaste att ladda med inför den nya filmen.

 

 

 

”Gremlins”-kopian ”Critters” presenterade sina huggtandade, hårbollsliknande och utomjordiska titelfigurer på 1980-talet. Inte helt oväntat ynglade den av sig flera uppföljare och till slut hamnade man inte helt ologiskt ute i rymden. Denna fortsätter där del 3 avslutades (för de som bryr sig) och följer seriens hjälte Charlie (Don Keith Opper) när han år 2045 hamnar på en övergiven rymdstation med besättningen av ett bärgningsfartyg och... ja, gissa vilka? En fånig men underhållande parodi på ”Alien” men även ”Stjärnornas krig” sevärd om inte för närvaron av ikonen Brad Dourif (Chucky) och en ung Angela Bassett.

 

 

 

Inhyrd båtkapten (den framlidne Treat Williams) upptäcker att hans klienter är giriga pirater – och att lyxkryssaren de planerat att råna har tagits över av ett blodtörstigt sjömonster. Korkad men kul ”Alien”-variant på en båt med en tacksam glimt i ögat som gör att man överser eventuella klichéer och daterade effekter. Dessutom är den alltid sevärda Williams (i en roll påtänkt för Harrison Ford) och Famke Janssen, som sexig tjuv, charmiga hjältar.

 

 

 

I en avlägsen framtid finner sig personalen i ett forskarlaboratorium hotade av - ni gissade rätt - ett monster som i detta fall är resultatet av ett misslyckat, genetiskt experiment. Ännu en billig ”Alien”-kopia producerad av B-filmskungen Roger Corman som återanvänder scenografin från hans senare nämnda föregångare ”Galaxy of Terror” samt scener från ”Kriget bortom stjärnorna”. Lagom blodig, så dum att den blir kul med charmiga effekter och nakenscener för de som gillar sådant. Troligen den enda filmen av sin typ där cancer (!) används som ett vapen.

 

 

 

Tidigt och - väldigt - billigt försök att imitera framgången efter Ridley Scotts klassiker. Här letar aastronauter efter överlevande från tidigare uppdrag planeten Morganthus. Där utsätts de snart för hemskheter när deras värsta rädslor blir verklighet, av typen våldtagen till döds av en jättelarv! Att Roger Corman producerat även denna bisarra men fascinerande rullen är kanske ingen överraskning. Budgeten är på nivå att rymdskeppets korridorer är gjorda av Big Mac-kartonger - tack för den scenograf James Cameron! Skräckfans bör notera blivande legenderna Robert Englund och Sid Haig i biroller.

 

 

 

Medan monstret i ”Alien” infekterar sina offer via munnen så är det här aningen mer sexuellt och görs via det ”traditionella sättet”... När arkeologer och forskare undersöker ruinerna efter en forntida civilisation på en avlägsen planet blir en av dem (Judy Geeson) inseminerad av ett utomjordiskt monster. Snart löper hon amok och såväl dödar som livnär sig på sina kollegor innan det är dags för födsel. Vad som kan anses som en ytterst bisarrt försök att imitera ”Alien” skrevs (enligt regissören Norman J. Warren) innan de sett filmen från 1979. En absurd men fascinerande skräpfilm erbjuder en del spänning och fin insats av veteranen Geeson.

 

 

 

Ridley Scotts film har inspirerat filmer befriade från såväl rymdmiljö som stora, slemmiga monster. En av dem är norska André Øvredals intressanta variation på Bram Stokers klassiker ”Dracula”. Denna skildrar kapitlet som utspelar sig på titelfartyget där besättningen ska föra flera, omärkta trälådor från Bulgarien till London men upptäcker snart att de har en farlig - och svulten - fripassagerare. En oförtjänt flopp med effektiv action och imponerande makeup-effekter som återskapar upplägget med det mystiska hotet som eliminerar ensemblen en efter en.

 

 

 

1989 var året för filmer som utspelades under vatten med diverse hot. Störst var tveklöst ”Aliens”-regissören James Camerons mer science fiction-orienterade ”Avgrunden”. Bland de mer glömda men desto mer sevärda är denna tydligt ”Alien”-inspirerade monsterrulle. Ett undervattenteam borrar efter ädelmetaller i Atlanten när de hittar det till synes övergivna, ryska titelskeppet. Efter fest på förorenad vodka muttras besättningen en efter en till läbbiga monster. Välgjord underhållning med en lyxig ensemble bestående av karaktärsskådespelare som Peter Weller, Daniel Stern, Ernie Hudson, Hector Elizondo och Richard Crenna från regissören George P. Cosmatoss ”Rambo: First Blood Part II”.

 

 

 

Även vår svenska Daniel Espinosa har lekt i ”Alien”-land med denna science fiction-rysare, hans tredje Hollywood-film. Här är det en grupp forskare (inte helt ovanligt) ombord på en rymdstation som finner en okänd livsform på Mars – tyvärr hotar den dock snart att ta livet av dess upptäckare. God spänning för stunden med en sund adrenalindos och en stabil stjärntrio i form av Jake Gyllenhaal, Rebecca Ferguson och en inte alltför långlivad Ryan Reynolds. Det lite oväntade slutet är den befriande beska kryddan i en film som kom samtidigt som den underlägsna ”Alien: Covenant”.

 

 

 

Under en tid som kan beskrivas som innan Vin Diesel var filmstjärna och ”Alien” fick en rad knasiga spinoffs så kom den här lilla pärlan. I en nära framtid kraschar rymdskeppet Hunter-Gratzner - fullt med dödsdömda fångar - på en planet med tre solar (nej, den har inget med Richard Hoberts film att göra). När de överlevande attackeras av livsfarliga monster tvingas de samarbeta med en massmördare (Diesel) som kan se i mörkret. Tajt, välgjord spänning med en av Diesels mer intressanta insatser och monster som skiljer sig ut tillräckligt från andra ”Alien”-kloner.

 

 

 

”Alien” på ett museum. I stort sett. Den här spännande, lite oförtjänt bortglömda skräckfilmen som floppade på bio kom samtidigt som ”Alien återuppstår” och erbjöd åtminstone en ny, lite mer outforskad miljö för ett hungrigt monster. Här är det en varelse beskriven som blandning av människa, rovdjur och insekt som väcks till liv av en förbannelse i sydamerikanska djungeln. Gissa vad som löper amok på ett museum i Chicago med en mottagning på tema vidskepelse?