The New World 2006

De flesta har nog hört talas om legenden om Pocahontas genom Disneys tecknade film från 1995; historien om en indianflicka och en engelsk soldat som utvecklar en kärleksrelation mitt i européernas invasion av Amerika. Kanske överraskande för många så grundar sig denna berättelse på sanning, dock inte alls som i Disneys version. Där den tecknade ”Pocahontas” slutar med ett sorgligt farväl var verkligheten desto mer otrolig och tragisk. ”The New World” är historien trogen och man kan nog säga att det är den vuxna versionen av Pocahontas-legenden.

Tillsammans med en brittisk expedition anländer kapten John Smith (Colin Farrell) i början av 1600-talet till Amerika. Målet är att hitta guld och rikedomar som man tror finns i det nya landet. Dåligt rustade för ett liv i vildmarken är det istället svåra umbäranden, svält och död man ställs inför. Det blir kapten Smith som får i uppdrag att leda en grupp män uppför Chickahominy-floden på jakt efter mat. Under uppdraget anfalls expeditionen av Powhatan-stammen och alla dödas, förutom Smith, som tas till fånga och förs till stammens by. Det är också där han träffar hövdingens yngsta och vackra dotter Pocahontas (Q’orianka Klicher). En relation växer sakta fram dem emellan och utvecklas snart till något mer, något som i all tysthet banar väg för stora förändringar.

”The New World” är främst en visuell film. Bildspråket är bland det vackraste jag sett med panoraman av sköna landskap och påkostad verklighetstrogen scenografi. Tillsammans med musik komponerad av James Horner skapas en magisk känsla som man lätt dras med i, något av en nisch som regissören Terry Malick verkar hålla sig med. Det är främst berättartekniken som för mina tankar till hans tidigare film, Oscarsbelönade ”Den tunna röda linjen”. Men där den filmen blandade den konkreta historien med känsla är det i första hand det poetiska som får stå fram i ”The New World”. Dialogen är knapphändig och istället är det ansiktsuttrycken hos skådespelarna och just filmmusiken och bildspråket som får förmedla historien.

Tyvärr så är den här filmen lång, två och en halv timme närmare bestämt. Alldeles för lång för att den sköna känslan ska hålla i sig. Det abstrakta blir i slutändan bara en utdragen och ganska långtråkig utfyllnad för filmen. Något som storyn fått lida för. Den första halvan av filmen blir något av en rad osammanhängande händelser när man klipper in alla dessa fagra filmklipp med någon sorglig berättarröst i bakgrunden. Filmen känns mer som en förskönad yta på den grund som verkligheten utgör, och känner man som tittare inte till historien i förväg är risken stor att man blir förvirrad.

Den femtonåriga Q’orianka Kilcher som spelar Pocahontas gör en klart godkänd insats, men det är Christian Bale och Colin Farrell som visar prov på sin talang i en film som kräver mycket från sina skådespelare. Minsta blick och rynka räknas och betyder någonting. Men även om skådespelarna tillfredställer så finns det brister i de karaktärer de är ställda att illustrera. Pocahontas längtan exempelvis framstår för mig som något oförståeligt, vad längtar hon efter och varför? Samtidigt är det huvudkaraktärerna man kommer nära medan de resterande bildar en sekundär grupp i filmen. En ganska svartvit sådan. Ibland blir indianerna lite väl djuriska i mina ögon, låt gå att de bor i skogen men att studsa fram som ett rådjur känns lite överdrivet.

”The New World” är en film om främst kärlek. De historiska händelserna har fått stå tillbaka, mer som en färgrik bakgrund åt en, fortfarande idag, imponerande kärlekshistoria. Det kanske är en svårgripbar film men ändock vacker och fylld med känsla. En film som låter tittaren se och tänka och tolka. Detta var min tolkning.

ONÖDIGT VETANDE Irene Bedard gör en cameo som Pocahontas' mor i hennes drömmar. Irene Bedard gjorde rösten till Pocahontas i Disneyfilmen från 1995.