The Nun II 2023

James Wan och hans ”Conjuring”-universum har varit - kanske lite väl - flitiga med att spotta ur sig nya skräckfilmer och franchises. Ironiskt nog blev ”The Nun”, en spinoff på en sidokaraktär i ”The Conjuring 2”, den mest framgångsrika filmen men också den sämsta.

 

Det var ett tröttsamt irrande i mörka korridorer med läskiga skuggor, mystiska ljud som skulle undersökas och förutsägbara jump scares. Titelfiguren själv användes sparsamt och blev nästan en bortglömd bakgrundsdekor. Förväntningarna på del två var knappast höga och det kan snabbt konstateras av ovannämnda ingredienser tar minst lika stor plats här.

 

Historien fortsätter några år efter föregående del. Överlevande hjältinnan syster Irene (Taissa Farmiga) har slagit sig ner i ett kloster medan en annan överlevande, Frenchie (Jonas Bloquet), jobbar som vaktmästare på en flickskola i Frankrike. Deras vägar ska dock snart korsas igen när titeldemonen (Bonnie Aarons) börjar skörda offer i kyrkor runtom i landet.

 

”The Nun II” är något så ovanligt som en uppföljare överlägsen originalet, även om ribban var låg med magplasket ”The Nun”. Ingen av de lär bli ihågkomna som några stora verk inom sin genre men där första filmen var nästan provocerande usel så är dess uppföljare mer harmlöst Halloween-utfyllnad.

 

Dess stora fördelar är välanpassad atmosfär och inte minst en rejäl dos adrenalininjektion, vilket särskilt gäller en vild final. Medan storyn inte oväntat är av den lövtunna typen så bygger man oväntat effektivt upp några saftiga skräcksekvenser. Det hjälper att man hoppar mellan de två huvudkaraktärernas historier som distraktion från brist på någon djupare berättelse.

 

Farmiga är liksom i första filmen en okej men ganska vek hjältinna där man gått miste om potentialet att utforska hennes eventuella trauma och utveckling. Hon får fint stöd av begåvade Storm Reid (”Missing”), vars kaxiga nunna dock inte får mycket till personlighet. Men belgiska Bloquet (”Elle”) får tacksamt mer utrymme här än i del ett och imponerar som en känslig man som får agera värdkropp åt den sluga demonen.

 

Titelnunnan själv är återigen mest stundtals förbipasserande. Hon är nästan meningslös för filmen när man tidigt förklarar att demonen Valak kan anta vilken skepnad den än vill. Liksom i ett spökhus på tivoli så dyker det därmed upp en rad olika spöken, gastar och monster som livar upp det hela.

 

Att filmen av regissören Michael Chaves skulle utnämnts till franchisens våldsammaste är kanske mer ett dåligt PR-trick. Här finns några mordscener som kanske chockar en tittare som aldrig upplevt en fullblodig slasher-rulle. Men i övrigt finner en CGI-allergiker som undertecknad sig förvånansvärt nöjd med en film som prioriterar spänning och skräck framför fult digitalt animerade spöken.

 

Ibland är det skönt att lämna hjärnan hemma, luta sig tillbaka i en biosalong och bli lite småskrämd av en tillräckligt kompetent skräckrulle som inte har så mycket att säga. I det facket passar ”The Nun II” in utmärkt. Men snälla James Wan, vi behöver inte en trea. Det räcker med två ”The Nun”-filmer där nunnan knappt medverkar. Kanske hade vi gått med på ”The Nun vs. Annabelle”?