Det är tisdagsmorgon utanför en biograf i Malmö, och jag möter prästen jag bestämt träff med. Vi samtalar lite innan vi går in och sjunker ner i de djupa biofåtöljerna, efter vilket skräckfilmen “The Nun 2” tar sin början. Under filmens gång virrar tankarna i huvudet: vad tycker en präst om detta? Kommer han att reagera starkt på demonen eller något helt annat? Borde man ens få göra skräckfilmer om nunnor, och hur verklighetstrogen är berättelsen? Detta ska jag ta reda på i min intervju.
Michael Rastas är 43 år gammal och är bosatt utanför Lund. Han har varit präst i 13 år och har jobbat i Stockholm, Västerås och Lund. Primärt med ungdomar och unga vuxna. Han tycker att det roligaste med yrket är alla människor som man möter.
När eftertexterna börjar rulla och ljuset tänds välkomnas jag och Michael tillbaka till verkligheten. Vi sitter en stund innan vi reser oss och kommer ut, bländade av den skinande solen. Det är lunch och ett hamburgerställe fångar vår uppmärksamhet - så vi bestämmer oss för att ta intervjun när vi börjat äta. Ett par stora tuggor senare sätter jag på ljudinspelningen.
Först, väldigt enkelt - vad tyckte du om filmen?
- Ganska spännande. Skräck är ju inte min genre riktigt, men man var ändå intresserad av vad som hände, det var liksom inte som att man tänkte “när får jag gå hem?” Den höll mig vaken så att säga. Jag tittade på den första “The Nun” inför detta i “research-syfte”, och det var första gången som jag sett en skräckfilm sen jag var 17 tror jag.
Varför tror du att regissören ville skapa en film i just denna kontext?
- För att det är spännande med det andliga och demoniska. Det övernaturliga är lite roligt tror jag (säger han leendes). Man föreställer sig nog att kristna och kyrkan ska stå för det goda. Men allt i filmen stämmer inte. Gud är ju i princip icke-existerande i denna filmen. Man lånar alltså symboliken men inte det som symboliken står för. Det är demoner mot människan. Om den andliga verkligheten är på riktigt, så tror jag att den goda sidan är starkare.
- Detta är ju en del av den kristna tron som avviker från hur det framställs i många filmer - till exempel den här då. Utifrån det kristna perspektivet så har ju Gud redan vunnit och det är liksom inte en jämn match. Det är som när Valak [demonen] i filmen blir lite större och ser kraftfull ut. Så tänker karaktärerna “Åh hjälp” (Michael försöker här att härma en mesig röst till komisk effekt). Gud är ju minst hundra miljoner gånger större än så.
Skulle du säga att det är okej med kristen symbolik i film och skräckfilm ur ett moraliskt perspektiv?
- Ja! Jag tycker inte att Guds helighet och det kyrkan står för påverkas av om någon gör en travesti av det i en film. Jag har inga problem med det, men sen kan jag i vissa fall önska att folk generellt hade mer respekt för det som andra uppfattar som heligt, även om det inte är något jag förväntar mig. Men filmen framställer ju inte riktigt kyrkan och synen på det heliga på det sättet som kyrkan själv gör.
Skulle du säga att kristna har mer rättighet att göra filmer om sådana här ämnen?
- Alla har rätt att göra vad de vill i ett sånt här samhälle, men jag skulle förvänta mig att du anstränger dig i återgivningen om du är kristen. Här i “The Nun 2” så förstår jag att de också vill göra en film som är kul att kolla på. Och då gör de det som är bäst ur filmperspektivet. Personligen brukar jag tänka att det är upp till dig att göra vilken film du vill. Men om du gör en film om kyrkan och säger "så här funkar det” och sen inte alls visar hur det egentligen funkar - (Han skrattar till lite och ler) så kommer jag såklart att bråka med dig - men jag kommer inte tycka att du inte får göra det.
Tror du att filmer som denna kan påverka hur folk ser på kyrkan?
- Ja, det tror jag att det gör. Och det är väl någonstans där som det i teorin kan få negativ effekt. Nu vet jag inte vilken research skaparna har gjort - om de bara hade sett “En värsting till syster” tidigare kanske? (en tanke som gav oss båda ett gott skratt)
Tror du att det som händer i “The Nun 2” och dess föregångare skulle kunna hända i verkligheten?
- Nä, det tror jag inte. Jag tror ju som sagt på en andlig verklighet; jag tror att Gud är verklig och att demoner är något som finns. De kan ha en inverkan på människor, men inte på det sättet att de ser ut som en nunna och håller på och liksom slänger folk i väggen. Om demoner är en verklighet, så ser de inte ut som de gör på film, och de fungerar inte som de gör på en skräckfilm.
- Jag kollar mycket på "Buffy the Vampire Slayer" - jag har sett den säkert 5 eller 6 gånger - och en del av premissen där är att det är lite fånigt. Den här filmen är exakt lika fånig, det är bara att det är annan musik och lite mörkare filmning. Demonerna är liksom bara lite starkare människor. Djävulen måste forcera en dörr [och har svårt för det], men han kan slänga folk i luften genom att vifta lite.
Det finns en scen i början av filmen där Irene diskuterar nattvarden och säger; “saker är sanna för att vi tror på dem”.
- Ja, det uppfattar jag mer som ett postmodernt sätt att uttrycka det. Vi skulle säga tvärtom: “vi kan tro på det eftersom det är sant”. Irene säger nog tvärtemot vad de flesta nunnor hade sagt, faktiskt. Det är nog där för att låta lite fint och vist, men hela den kristna tron bygger ju på ett antal sanningsanspråk.
Vad är egentligen en nunna och är det så här de fungerar?
- Klädseln är säkert korrekt, sen har jag svårt att tro att alla är så stela och strikta som de alltid är i filmer (Michael gör en orimligt rolig charad av en stel nunna) - de är ju också människor. De drar säkert också skämt med varandra ibland. Att vara nunna innebär att man lägger extra mycket tid på bön och tjänst till Herren.
- Jag tänkte också på att prästerna även i denna filmen alltid framställs som lite creepy och obehagliga. Jag har nog inte sett en film där en präst är en normal människa… som de flesta av oss ändå är (ett påstående efter vilket Michael tar en liten paus och skrattar).
- Kyrkan framställs liksom lite fishy - alltså lite mörkt, lite tråkigt och lite torrt. Som i denna filmen: “Hon vägrar gå i bikten!” (här härmar han en av de strikta nunnorna), och jag bara… “ja aha… okej?” Så där tycker jag att kyrkan, präster, och kristna människor är mycket mer vanliga människor än vad de framställs som här tycker jag.
Vad tycker du om filmens kvalitet i sin helhet? Vad var bra, vad var dåligt? Varför?
- Jag skulle säga att den är klart godkänd. Kanske en rak 3:a av 5, utifrån vad den vill åstadkomma. Den första filmen var lite svagare tycker jag. Mer som en tvåa kanske. Uppföljaren var kanske medel. Inte jättebra men absolut inte dålig. Den håller mig intresserad, men det är mer för att den håller en på halsen på grund av spänningen i den, än att jag bryr mig om karaktärerna.
- Filmen bygger på att de gör spänning genom ljussättningen och musiken som den har. Men den har inget djup tycker jag - den ger ingen möjlighet till reflektion. Skådespelarna tror jag inte kommer bli Oscarsnominerade, men ja, så länge jag inte stör mig på att det är dåligt, så är det okej - och det gjorde jag inte.
Tyckte du att karaktärerna var lite dumma ibland? Att till exempel Irene inte lärde sig av hennes erfarenheter från förra filmen. Var det något du tänkte på?
- Nej, det var det inte. Men jag tänker på det ibland - och sen så tänker jag på mitt eget liv… - och tycker att jag är likadan. Jaa, det kanske är lite billigt. Samtidigt tycker jag mig se att vi människor inte lär oss av våra misstag utan gör våra fel om och om igen. Så kanske lite fånigt men kanske också det är så vi funkar.
Och till sist… Djävulen visade sig i filmen som en get. Någon kommentar på det?
- (Michael brister i skratt) Ja, asså. Djävulen som en get som springer runt och måste stånga igenom en dörr… Nämen sluta nu. Äh. Äh. Äh. Nej! Haha, jag säger nej på den! Tack, men nej tack, känner jag om den delen.
Och under det gemensamma skrattet avslutar jag min intervju med prästen. Jag tackar honom för möjligheten och vi båda sträcker på oss efter en stund stillasittande. Om du, liksom jag, funderat kring vad en präst tänker om skräckfilmer som “The Nun 2”, så vet du förhoppningsvis lite mer nu.
Kommer ni att se “The Nun 2” och har ni sett föregångaren? Väcks några särskilda tankar utifrån Michaels svar? Kommentera gärna!
