The Tax Collector 2020

Från "Harsh Times" och "Street Kings" till "End of Watch" och till och med "Bright" – finns det något som regissören och manusförfattaren David Ayer gillar mer än gängkrig och shootouts i Los Angeles undre värld? Det är som att tatueringar, tank tops och en aldrig sinande machokultur pumpar genom hans ådror och det finns inget annat att göra än att få utlopp för det för varje tillfälle han får. Den en gång så lovade manusförfattaren (manuset till “Training Day” är och förblir Ayers främsta bidrag till filmvärlden) har trampat snett många gånger förut, men frågan är om hans nya film inte är hans magnum opus i snedsteg.

 

“The Tax Collector” följer gangstern David Cuevas (Bobby Soto) i, ni gissade rätt, Los Angeles undre värld där han verkar som en skattmas för områdets diverse gäng. Tillsammans med sin partner Creeper (ett oväntat inspel av Shia LaBeouf, mer om honom sen) rör de sig från det ena skumma kvarteret till det andra för att inkassera den inte särskilt lagliga skatten som måste betalas till den store chefen. Men när en gammal rival till Davids knarkkung till chef återvänder till staden och kräver ny ordning sätter det inte bara hela rörelsen i fara utan även Davids familj.

 

Och “familj” är sannerligen nyckelordet i denna berättelse. I filmens inledning möts vi av orden “Love. Honor. Loyalty. Family.“ som ska ge någon sorts episk doft av “Gudfadern” men mer känns som någon som tryckt upp en t-shirt inspirerad av Dominic Torettos livsfilosofi (extra kul när man tänker på att Ayer själv var med och skrev manuset till “The Fast and the Furious”). Balansen mellan lojalitet, affärer och familj är något som sätts på prov hos David, som måste rannsaka sig själv och se hur långt han egentligen villig att gå för att skydda de han älskar.

 

"The Tax Collector” blir således en trälig actionthriller där en godhjärtad man i en mörk värld måste kämpa för det han tror mest på. Genom generiska gängkrig och tröttsamma trop hamras Ayers sedvanliga sensmoral in på de trubbigaste av sett. Allt har vi sett förut och allt har gjorts bättre än vad de görs här, till och med av Ayer själv. “The Tax Collector” är en urholkad själ av Ayers glorifierade gangsters som gör att orcher i South Central faktiskt känns lockande.

 

Det som kommer skriva in “The Tax Collector” i historieböckerna är istället Shia LaBeoufs besynnerliga form av method acting, som redan innan filmens release skapade rubriker. LaBeouf valde nämligen att inför filmen gå så hårt in i sin roll att han tatuerade hela sitt bröst och mage på riktigt med det motiv som Creeper skulle ha i filmen. Huruvida det är värt att göra en tatuering av den här magnituden för någon film överhuvudtaget kan diskuteras, men klart är i alla fall att "The Tax Collector” inte är det. Man må älska LaBeouf hängivenhet, men här tycker jag mest synd om honom. Särskilt när karaktären byggs om som en loose cannon som kan brisera på de mest djävulska sätt när som helst, men aldrig får komma till skott.

 

David Ayers fascination för och glorifierande av gängkulturen måste få ett slut, och förhoppningsvis kan “The Tax Collector” vara den sista spiken i kistan.