De 10 sämsta filmerna från 2020

Man skulle kunna tro att ett år utan film åtminstone besparade oss från dålig film - som en liten tröst under ett redan värdelöst 2020. Och visst, våra recensenter fick gräva lite djupare än vanligt för att hitta årets sämsta rullar, men ni kan vara lugna. Det blev en lista med stinkisar, floppar, kalkoner och bottennapp i år också!

 

Från sexlekar på Netflix till tidernas mest utskrattade musikal-kattastrof - det här är 2020 års sämsta filmer.

 

 

 

Polens egna svar på ”Fifty Shades”-filmerna blev lika uppmärksammad som slaktad efter sin sommarpremiär på Netflix. Om någon tycker kidnappning och våldtäkt låter romantiskt och sexigt så är detta kanske filmen för er. ”365 Days” förtjänade inte ens en recension på MovieZine, men det blev iallafall en underhållande krönika: ”Ursäkta medan jag kräks lite i min mun”, skrev Jonna Vanhatalo.

 

 

 

Josh Trank, filmskaparen som jagades ur Hollywood med högafflar efter sitt praktfiasko med 2015 års "Fantastic Four", återvände fem år senare med en beundransvärt antikommersiell film. Men i historien om ökände gangsterkungen Al Capone i sitt mest ynkliga tillstånd ekar det tomt under ytan, skriver Viktor Jerner i sin recension. Tom Hardy spelar över å det grövsta och bajsar ned sig i en scen vi sent ska glömma.

 

 

 

Med en lång rad av talanger, som Oscarsvinnande Tom Hooper (”The King’s Speech”) bakom kameran och Idrls Elba, Ian McKellen och Judi Dench framför den, skulle ”Cats” bli förra julens stora familjemysfest på bio. Men så fort pressen kom ut från de första visningarna var katten ute ur den bildliga påsen. Inte nog med att musikal-adaptionen bygger på en ofattbart fånig story, den har också specialeffekter som går från skrattretande till skrämmande usla. MovieZines recensent hittade dock en viss charm i denna CGI-fest...

 

 

 

Skräckfilmen ”Fantasy Island” lyckas med att påminna om liknande och bättre filmer. Vad den inte lyckas med är allt annat, tyckte Andreas Samuelson och delade ut lägsta betyg. "Att någon inblandad läst manuset och tänkt att detta skulle vara en bra idé känns mer befängt för varje scen. Allt är en salig röra och då har jag inte ens nämnt de fula CGI-effekterna."

 

 

 

"Ännu en dum tortyrslasher utan finess", kunde vi läsa i Charlotte Branges sågning. I denna avkomma från ”Saw", ”Escape Room” och ”Hostel” flygs vi till ett sterotypiskt Ryssland där man dessvärre bara bjuder på krystade försök till att skapa en läskig och extrem spänningsfilm. Dåligt skådespeleri och en rörig handling gör inte saken bättre.

 

 

 

Skräckfans vet visserligen att det gäller att lägga locket på sina förväntningar, för mycket i denna genre är mer larvigt än läskigt. Men denna platta amerikanska reboot/remake, kalla den vad du vill, tog priset som den mest oinspirerade och trötta rysaren i år. Många mörka badrum och samma hoppa-till-effekt om och om igen fick oss att dela ut årets första bottenbetyg.

 

 

 

Det nördiga radarparet Jay och Silent Bob har dykt upp i flera av Kevin Smiths kultfilmer från 90-talet. Men även han har fallit i reboot-fällan. "En infantil och egotrippad röra", skriver Patrik Linderholm, "som förlorar sig själv bland metareferenser, kändiscameos och slappa kukskämt."

 

 

 

Alfred Hitchcock var först med att filmatisera den gotiska skräckromanen av Daphne de Maurier år 1940. När nu Ben Wheatley ("The Kill List") tar sig an samma historia med Armie Hammer i spetsen blir det en "total slakt av vacker vintagesaga", en saga som kanske inte ens har åldrats speciellt väl enligt vår skribent Katarina Emgård. "Dessvärre med karaktärer som handplockade ur en emo-tonårings Mina Vänner-bok och en intrig som bättre lämnats begravd". Karaktärerna är horribla och hopplöst stereotypa - håll kräkpåsen nära till hands...

 

 

 

"Utnött action och generiska gängkrig" löd rubriken på recensionen. Manusförfattaren till "Training Day" och regissören till "Suicide Squad" är tillbaka med en trälig actionthriller där en godhjärtad man i en mörk värld måste kämpa för det han tror mest på. "David Ayers kärlek för gängkulturen i Los Angeles måste få ett slut", skrev Patrik Linderholm när "The Tax Collector" gick direkt till streaming.

 

 

 

Årets minst nödvändiga remake måste vara "Valley Girl", en kopia på filmen från glada 1983 där Nic Cage slog igenom. En plastig Romeo & Julia-historia redan då blir än mer obegriplig här. Mycket maskerad, kulisser och 80-talsreferenser för pengarna - en bråkdel av den energin kunde ha lagts på dramatik och känslor.

 

Bubblare: Några filmer som nästan tog sig in på listan är "Peninsula", "Christmas Chronicles 2", "Dolittle", "Marie Curie" och "The Rental".